-
Nu har jag sagt upp mig.
Efter fem års troget blodgivande får det vara stopp nu. Eller i alla fall paus.
Och det känns lite sorgligt.
Men det bästa tror jag. För min kropp. Som det senaste året visat för mig allt tydligare att den vill behålla sitt blod för sig själv.
Men lite egoistisk känner man ju sig. Och skulle det hänga på liv och död om att just mitt blod behövs – så självklart ställer jag upp.
Men just nu är blodgivning: illamående, huvudvärk, ljuskänslighet, trötthet, frysenhet, tappad aptit samt dålig prestationsförmåga…
Och en sak säger jag bara: Aldrig mera järnbrist! Aldrig mer den enorma energiutsugande tröttheten, den där tröttheten som liksom övermannar en som en blöt filt. Som gör att man bara grinar innan man ska ta tag i nästa punkt i sitt liv och på dagsordningen. För att man är så trött. Så orkeslös. Så frusen.
Så nej.
MEN: för att lindra mitt dåliga samvete lite så tänker jag nu pusha just dig till att bli blodgivare om du inte redan är det. Jätteenkelt sätt att göra en god gärning som är betydelsefull. (För de ca 4 första åren så var det ju helt ok och inte som det är nu. För de allra flesta brukar blodgivningen gå bra och inte kännas så mycket).
Gå in här: http://www.geblod.nu
Tackar och bockar för ikväll.
Kärlek!
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar