fredag 29 januari 2016

Berättelsen om Dyllan

En av de patienter jag träffade och hade hand om när jag jobbade som sjuksköterska med Mercy Ships på Madagaskar var Dyllan.



Dyllan var bara 3 år gammal när han råkade ut för en olycka som gjorde att han fick svåra brännskador över bröst, axel, hals, ansikte och huvud.
Det var vinden som tog tag i en dörr så att stort kokkärl med hett vatten föll över Dyllans kropp.
Först var man rädd att han skulle dö av de svåra skador han fick, men han överlevde och hans hud läkte såsmånigom men det blev svåra dragningar i skinnet, det svullnade, han fick svårt att andas och han kunde inte röra sin vänstra arm.

Dyllans familj spenderade alla pengar och tillgångar de hade på att Dyllan skulle få vård på det lokala sjukhuset och på de olika mediciner han fick, men ändå hade Dyllan ont och var förhindrar att leka och göra det han älskade allra mest: spela fotboll. Han var helt enkelt för trött och hade för ont för att orka med ett aktivt liv och familjen tappade hoppet om att han skulle kunna få mer hjälp.

Dyllans mormor Augustine ville så gärna att Dyllan skulle gå i skolan men det ville inte han eftersom han blev retad och skrattad åt av de andra barnen där. Dyllan mådde dåligt, både fysiskt pågrund av brännskadorna men också psykiskt och socialt för att han såg annorlunda ut och inte kunde leka som andra barn.

Första gången Dyllan kom till Mercy Ships var 2014 och han blev opererad där. Människorna runt omkring honom såg en klok liten pojke med stor potential inför framtiden och personalen på avdelningen han låg på fick Dyllan att få en förändrar syn på sig själv. Han blev mer öppen och social och hans blyghet släppte. Han sprang runt och lekte, blåste såpbubblor, lärde sig att sticka och lärde sig även lite engelska.

Under hösten 2015, när jag var där, fick Dyllan sin andra plastikoperation som skulle hjälpa honom att bli mer rörlig i sin arm eftersom huden var för stram där. Förhoppningsvis kommer Dyllan nu kunna känna glädje inför att gå till skolan. Hans mormor Augustine uttryckte det såhär: "- Jag kan inte föreställa mig hur vårt liv skulle varit om inte Mercy Ships hade kommit till Madagaskar. Vi hade ingen annan, ni kom som ett svar från Gud på våra böner".


Jag hade som sagt hand om denna patient när han opererades för andra gången och jag slogs av hur tålig han var och hur han på något sätt kändes ganska bekväm med hela situationen. Efter sin operation hade Dyllan en vakuumpump som hjälper till att suga ut all luft under förbandet på det nyopererade hudområdet för att den nytransplanterade huden ska ha så goda förutsättningar som möjligt att läka och fästa sig på det nya hudområdet.
En natt när jag jobbade och Dyllan var en av de patienterna jag var ansvarig för så började vakuumpumpen att krångla och det verkade som det läckte in luft någonstans under förbandet. Jag gjorde vad jag kunde för att försöka hitta läckan och täppa till den, hela tiden med en Dyllan som var så tålmodig och nästan kändes som en vuxen fastän han bara var ett barn. Jag klämde och kände och bökade runt med honom fastän han helst bara ville sova. En sån tålig kille!

Och det han, och många andra patienter under min tid på Mercy Ships fick mig att inse är att deras skador handlar om mer än det fysiska, att deras annorlunda utseende har fört med sig ett socialt stigma och att deras nedsatta kapacitet att använda sina skadade  kroppsdelar påverkar deras livskvalité så enormt. Att få vara med och återupprätta dessa patienter kändes så enormt värdefullt, både deras fysiska åkommor men också att bemötandet vi gav dem kunde återupprätta dem själsligt och andligt, det var perspektiv jag inte riktigt hade tänkt på innan.


(Ska säga angående alla bilder och patientens historia att det är godkänt av honom och hans familj via Mercy Ships att visa och skriva om.
Vill ni få mer info eller läsa mer om Mercy Ships kan ni göra det på www.mercyships.org eller på den svenska sidan www.mercyships.se )

Dyllan tillsammans med sin mormor Augustine som var med honom stora delar av vårdtiden
Dyllan och en av plastikkirurgerna


Dyllan med sjuksköterskan Alexandra




Kärlek! /ia

Inga kommentarer: