Jag vet inte hur det är med er, men jag är i alla fall en sån som tycker om att ta det lugnt. En riktig latmask med andra ord...? Njo, kanske...
Jag prioriterar och uppskattar iallafall oplanerad ensamtid. En bra sak med mina oregelbundna arbetstider är att jag de flesta veckor har någon vanlig veckodag varje vecka där jag är ledig. Dessa dagar försöker jag i möjligaste mån hålla relativt oplanerade för att kunna ha tid till sådant som fyller på mitt energiförråd: vara hemma, pyssla, läsa, fixa hemma med städ och tvätt och sånt, träna och kanske träffa nån vän om det finns energi över till det.
Jag har ju också valt att arbeta "endast" 85%, mycket av den anledningen att jag vill ha tid att återhämta mig mellan arbetspassen, att inte hela tiden stressa runt från den ena aktiviteten till den andra, att få mer tid över till lugna dagar med hemmapyssel.
Jag tror jag är något av en introvert människa, för även om jag tycker om att träffa människor så känner jag också att jag blir ganska trött av det. På ett sätt ger det en energipåfyllning, och jag älskar mitt jobb där jag dagarna i ända har med massa olika människor att göra, men jag känner också att jag behöver tid i ensamhet och lugn och ro för att inte tappa bort mig själv.
Den här veckan har jag en relativt lugn arbetsvecka, eftersom jag jobbar skift med oregelbundna arbetstider och vi lägger schema för 8-12 veckor i taget kan antalet arbetstimmar vara lite ojämnt fördelade över veckorna och denna vecka jobbar jag endast 20 timmar. Ibland blir det automatiskt som att man har en liten spontan inriktning på veckorna, typ 'den här veckan vill jag passa på att träna mycket', 'den här veckan vill jag prioritera att vara mycket med M. för vi har inte setts så mycket på slutet', eller 'den här veckan vill jag se till att träffa vänner och familj för det är det jag behöver för att känna att min energi fylls på igen'.
Och just eftersom jag har en sån lugn arbetsvecka nu så tänkte jag att det passade alldeles utmärkt att ta denna vecka i vilans tecken.
Det jag ofta längtar efter att göra som prioriteras bort när man har hektiska dagar är bland annat att läsa böcker och att sticka. Så det försöker jag ta mig tid till denna vecka, och åhh vad skönt det är att bara ligga på soffan, sörpla kaffe och läsa böcker och handarbeta. Latmasken var det jag? Hihi.
Nädå, jag tycker man har rätt att ligga på soffan då och då och unna sig lunga stunder, man behöver det för att orka med i livet. Jag tänker att man, delvis omedvetet, ger ut ganska mycket av sig själv och att det är känslomässigt utmattande att jobba i sjukvården med mycket engagerande, och många gånger tragiska, patientfall. Så att man är lite trött på människor ibland och bara vill vara för sig själv kanske är naturligt?
Och vila behöver ju inte heller vara att enbart ligga på soffan, vila är nog för mig framförallt att inte stressa från aktivitet till aktivitet utan att ha tid att pausa emellan. Och även sådana grejer som jag verkligen älskar och som på ett sätt får ner stressnivån, typ träning, kan ändå kännas som ett stressmoment för att det innebär planering, tid att ta sig från punkt a till punkt b och mindre tid hemma.
Så den här viloveckan har jag också valt att nedprioritera träning, kommer nog träna några pass ändå men bara när jag känner att jag har tid och ork över, och inte försöka pressa in ett pass varje dag bara för att få det gjort.
Ibland oroas jag över hur livet ska bli om man nån gång skaffar familj, barn och så. Just nu känner jag hur jag har det det där stora behovet av att vara ensam ibland och att ha dagar som går i ett lugnt tempo. Har man någonsin dessa dagar om man har barn?
Och ibland får jag dåligt samvete för att jag tycker det är så skönt att vila och ta det lugnt. Vissa människor verkar ju vara supereffektiva och får tusen saker gjorda varje dag, hela tiden. Jag kan lätt låta en hel ledig dag gå åt att göra inte så mycket alls och har jag det intensivt i några dagar så känner jag ett stort behov av återhämtning, vila och ensamhet. Är det så att vi människor är olika och har olika behov av vila, eller är det bara jag som är "lat?" Det känns som att den effektiva människan är mycket bättre anpassad till det hektiska tempot som råder i samhället idag och att soffliggande och o-effektivitet känns som något fult?
Häpp, häpp, det var dagens funderingar om aktivitet och vila. En bra sak med lediga dagar och vila är ju i alla fall att jag både får tid och inspiration till att blogga. Något jag egentligen vill men som lätt faller bort när tidsschemat är pressat.
Jag prioriterar och uppskattar iallafall oplanerad ensamtid. En bra sak med mina oregelbundna arbetstider är att jag de flesta veckor har någon vanlig veckodag varje vecka där jag är ledig. Dessa dagar försöker jag i möjligaste mån hålla relativt oplanerade för att kunna ha tid till sådant som fyller på mitt energiförråd: vara hemma, pyssla, läsa, fixa hemma med städ och tvätt och sånt, träna och kanske träffa nån vän om det finns energi över till det.
Jag har ju också valt att arbeta "endast" 85%, mycket av den anledningen att jag vill ha tid att återhämta mig mellan arbetspassen, att inte hela tiden stressa runt från den ena aktiviteten till den andra, att få mer tid över till lugna dagar med hemmapyssel.
Jag tror jag är något av en introvert människa, för även om jag tycker om att träffa människor så känner jag också att jag blir ganska trött av det. På ett sätt ger det en energipåfyllning, och jag älskar mitt jobb där jag dagarna i ända har med massa olika människor att göra, men jag känner också att jag behöver tid i ensamhet och lugn och ro för att inte tappa bort mig själv.
Den här veckan har jag en relativt lugn arbetsvecka, eftersom jag jobbar skift med oregelbundna arbetstider och vi lägger schema för 8-12 veckor i taget kan antalet arbetstimmar vara lite ojämnt fördelade över veckorna och denna vecka jobbar jag endast 20 timmar. Ibland blir det automatiskt som att man har en liten spontan inriktning på veckorna, typ 'den här veckan vill jag passa på att träna mycket', 'den här veckan vill jag prioritera att vara mycket med M. för vi har inte setts så mycket på slutet', eller 'den här veckan vill jag se till att träffa vänner och familj för det är det jag behöver för att känna att min energi fylls på igen'.
Och just eftersom jag har en sån lugn arbetsvecka nu så tänkte jag att det passade alldeles utmärkt att ta denna vecka i vilans tecken.
Det jag ofta längtar efter att göra som prioriteras bort när man har hektiska dagar är bland annat att läsa böcker och att sticka. Så det försöker jag ta mig tid till denna vecka, och åhh vad skönt det är att bara ligga på soffan, sörpla kaffe och läsa böcker och handarbeta. Latmasken var det jag? Hihi.
Nädå, jag tycker man har rätt att ligga på soffan då och då och unna sig lunga stunder, man behöver det för att orka med i livet. Jag tänker att man, delvis omedvetet, ger ut ganska mycket av sig själv och att det är känslomässigt utmattande att jobba i sjukvården med mycket engagerande, och många gånger tragiska, patientfall. Så att man är lite trött på människor ibland och bara vill vara för sig själv kanske är naturligt?
Och vila behöver ju inte heller vara att enbart ligga på soffan, vila är nog för mig framförallt att inte stressa från aktivitet till aktivitet utan att ha tid att pausa emellan. Och även sådana grejer som jag verkligen älskar och som på ett sätt får ner stressnivån, typ träning, kan ändå kännas som ett stressmoment för att det innebär planering, tid att ta sig från punkt a till punkt b och mindre tid hemma.
Så den här viloveckan har jag också valt att nedprioritera träning, kommer nog träna några pass ändå men bara när jag känner att jag har tid och ork över, och inte försöka pressa in ett pass varje dag bara för att få det gjort.
Ibland oroas jag över hur livet ska bli om man nån gång skaffar familj, barn och så. Just nu känner jag hur jag har det det där stora behovet av att vara ensam ibland och att ha dagar som går i ett lugnt tempo. Har man någonsin dessa dagar om man har barn?
Och ibland får jag dåligt samvete för att jag tycker det är så skönt att vila och ta det lugnt. Vissa människor verkar ju vara supereffektiva och får tusen saker gjorda varje dag, hela tiden. Jag kan lätt låta en hel ledig dag gå åt att göra inte så mycket alls och har jag det intensivt i några dagar så känner jag ett stort behov av återhämtning, vila och ensamhet. Är det så att vi människor är olika och har olika behov av vila, eller är det bara jag som är "lat?" Det känns som att den effektiva människan är mycket bättre anpassad till det hektiska tempot som råder i samhället idag och att soffliggande och o-effektivitet känns som något fult?
Häpp, häpp, det var dagens funderingar om aktivitet och vila. En bra sak med lediga dagar och vila är ju i alla fall att jag både får tid och inspiration till att blogga. Något jag egentligen vill men som lätt faller bort när tidsschemat är pressat.
 |
| Mitt pågående alster, går sakta men säkert framåt |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar