Om ni läste mitt förra inlägg om måndagen så såg ni ju att den inte riktigt gick som jag hade tänkt mig...
Och jag har kommit att tänka på, att jag tycker att omställningar är svåra och jobbiga. Det kanske är inte är några jättestora saker, oftast inte, men jag tycker inte om när jag har planerat någonting och så blir det inte så. Eller att ha förväntningar om någonting och sen ändras det och jag måste ställa om mig till en ny verklighet.
Idag hände det igen.
Återigen en liten sak som i det stora hela inte betyder mycket alls men som ställer till det i hjärta och hjärna hos lilla mig.
Tanken var att jag skulle hämta Micke och co. (compani är hans tre kompisar) på Arlanda när de landade där nu ikväll eftersom de kom så sent att alla tåg till Falun redan gått. Jag skulle låna en av kompisarnas bil eftersom Ms bil inte är kombi och vi därmed inte skulle fått plats alla fem med packning och sånt annars.
Liiite nervig var jag kanske av att köra dit själv med en bil jag inte kört förut, men jag såg ju liksom mitt scenario framför mig hur jag skulle vänta där på Arlanda och M. skulle komma och vi återförenas och det skulle vara så romantiskt.
Och jag fejade lägenheten i stresstakt för att jag skulle hinna klart och åka i tid. MEN; ändrade planer nån timme innan avfärd: Ena kompisens pappa som åkt från Stockholm samma dag ringde och berättade att det var riktigt dåligt väglag och sånt, och att det troligtvis bara skulle bli värre och han tyckte inte att jag skulle ut och köra i det med en bil jag inte kände till. Så han erbjöd sig att hämta hem Hawaii-gänget istället för mig. Och det var ju supersnällt, egentligen.
Det var ju bara det att det som skulle hänt i mina fantasier grusades. Inget romantiskt på Arlanda-återseende. Och det spelar ju ingen större roll, bara ca 3 timmars förskjutning på när jag får återse M, och skulle det från början varit bestämt att någon annan skulle hämta dem eller att de skulle åka tåg så vore det ju inga konstigheter alls. Det var ju bara mina förväntningar som fick sig en törn och det gjorde lite ont i hjärtat.
Fastän det bara väl var skönt kanske att jag slapp ut och köra?
Summan av kardemumman: Jag konstaterade återigen att jag tycker det är jobbigt när planer ändras och förväntningar kommer på skam. Fast det kanske inte är nått konstigt utan så det är för alla?
Aja, nu kommer han hem alldeles SNART iallafall :) Det ska bli ett kärt återseende hursom.
Och jag har kommit att tänka på, att jag tycker att omställningar är svåra och jobbiga. Det kanske är inte är några jättestora saker, oftast inte, men jag tycker inte om när jag har planerat någonting och så blir det inte så. Eller att ha förväntningar om någonting och sen ändras det och jag måste ställa om mig till en ny verklighet.
Idag hände det igen.
Återigen en liten sak som i det stora hela inte betyder mycket alls men som ställer till det i hjärta och hjärna hos lilla mig.
Tanken var att jag skulle hämta Micke och co. (compani är hans tre kompisar) på Arlanda när de landade där nu ikväll eftersom de kom så sent att alla tåg till Falun redan gått. Jag skulle låna en av kompisarnas bil eftersom Ms bil inte är kombi och vi därmed inte skulle fått plats alla fem med packning och sånt annars.
Liiite nervig var jag kanske av att köra dit själv med en bil jag inte kört förut, men jag såg ju liksom mitt scenario framför mig hur jag skulle vänta där på Arlanda och M. skulle komma och vi återförenas och det skulle vara så romantiskt.
Och jag fejade lägenheten i stresstakt för att jag skulle hinna klart och åka i tid. MEN; ändrade planer nån timme innan avfärd: Ena kompisens pappa som åkt från Stockholm samma dag ringde och berättade att det var riktigt dåligt väglag och sånt, och att det troligtvis bara skulle bli värre och han tyckte inte att jag skulle ut och köra i det med en bil jag inte kände till. Så han erbjöd sig att hämta hem Hawaii-gänget istället för mig. Och det var ju supersnällt, egentligen.
Det var ju bara det att det som skulle hänt i mina fantasier grusades. Inget romantiskt på Arlanda-återseende. Och det spelar ju ingen större roll, bara ca 3 timmars förskjutning på när jag får återse M, och skulle det från början varit bestämt att någon annan skulle hämta dem eller att de skulle åka tåg så vore det ju inga konstigheter alls. Det var ju bara mina förväntningar som fick sig en törn och det gjorde lite ont i hjärtat.
Fastän det bara väl var skönt kanske att jag slapp ut och köra?
Summan av kardemumman: Jag konstaterade återigen att jag tycker det är jobbigt när planer ändras och förväntningar kommer på skam. Fast det kanske inte är nått konstigt utan så det är för alla?
Aja, nu kommer han hem alldeles SNART iallafall :) Det ska bli ett kärt återseende hursom.
 |
| Finisen |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar