Jag var i januari inne på temat 'Riktiga hjältar' i det här blogginlägget, där jag kanske antydde att jag tycker att de är de som vågar riskera livet för andra människor som är de riktiga hjältarna, inte de som besökt de 'rätta' stränderna på de 'rätta' backpacker-ställena.
Som en förlängning av de tankarna vill jag lyfta något jag brukar fundera på som ligger ungefär i linje med detta, men på en större nivå, ja faktiskt på en 'meningen med livet' - nivå. Hua! Stora tankar nu igen....
Och det handlar om vad målet med livet är? Jag kan finna, i mitt eget liv, och i världen i stort, en liten konflikt i målet att ha kul, njuta, söka lycka och upplevelser, mot att hjälpa andra, göra det bästa för att sitt liv ska påverka denna värld i en bättre riktning.
Många lever på det första viset, för att ha kul, njuta, söka lyckan. Vi lever väl så, delvis, allihopa. Jag gör det med. Det är väl där det bottnar, konsumtionen, att vilja köpa sig till lycka. Och det kan man väl? Jag köper t.ex. liftkort och snowboardar och gymkort och böcker.... med mera, som gör att jag kan roa mig, ha kul, bli lycklig... för stunden iallafall.
Men så finns det andra som lever för något annat. De som inte kan nöja sig, inte kan bli tillfredsställda genom att tillfredsställa sig själv. De som måste göra något för andra för att må bra. De som lägger ner hela sitt liv och sin själ för att finnas till för andra människor. Det är så de finns till, utan detta att hjälpa andra så vore inte deras liv meningsfullt.
Jag har en liten röst inom mig som ropar, när jag lever på det första sättet, att jag måste göra något för andra för att må bra... Att det är något som saknas annars.
Kan man kombinera dessa mål med livet? Jag vill att de ska gå att kombinera.
Vad gör ett liv meningsfullt? Kan det helt enkelt vara så att för vissa är meningen med livet att ha kul, söka lycka, medan det för andra handlar om att hjälpa andra. Eller har vi alla båda delarna inom oss?
Egentligen handlar det väl om att följa sitt eget hjärta? Att det är det som är lycka, att våga följa sina egna mål och värderingar. Om det så är att bestiga Monte Everest eller hoppa fallskärm på Nya Zeeland eller att utrota svälten i Afrika eller uppfinna botemedel mot cancer.
Men ibland är det svårt att hitta sin innersta röst, det hjärtat vill, när det är så mycket annat som brusar. Man kan tro att man måste ha det ena eller andra, måste uppleva vissa saker för att bli lycklig, fastän det kanske inte alls är så. Kanske är det nått helt annat man innerst inne vill?
Och går dessa två olika levnadssätt att kombinera i två olika människors liv?
Om den ena vill i första hand uppleva det roliga, få kickar, förverkliga sig själv genom drömmar av adrenalinkickar, det materiella...
.... och en annan människas största dröm är att få hjälpa andra i miljöer där man måste sätta sin egen trygghet och sitt eget välbefinnande åt sidan. Att det är det som ger livet mening.
Ja, det är så svårt tycker jag.
Ibland kan jag känna att jag luras in i fällan att tro att det där materiella, det som världen säger ska göra en lycklig, som ska göra mig lycklig. När det egentligen kanske är något annat jag vill göra.... eller både och. Eller inget...
Och så sitter jag still på mitt arsle medan tiden går....
Mycket svammel nu, ni får ursäkta det. Men jag funderar så mycket. På meningen med livet, mitt liv, och så. Man kan bli trött av mindre ;)
Som en förlängning av de tankarna vill jag lyfta något jag brukar fundera på som ligger ungefär i linje med detta, men på en större nivå, ja faktiskt på en 'meningen med livet' - nivå. Hua! Stora tankar nu igen....
Och det handlar om vad målet med livet är? Jag kan finna, i mitt eget liv, och i världen i stort, en liten konflikt i målet att ha kul, njuta, söka lycka och upplevelser, mot att hjälpa andra, göra det bästa för att sitt liv ska påverka denna värld i en bättre riktning.
Många lever på det första viset, för att ha kul, njuta, söka lyckan. Vi lever väl så, delvis, allihopa. Jag gör det med. Det är väl där det bottnar, konsumtionen, att vilja köpa sig till lycka. Och det kan man väl? Jag köper t.ex. liftkort och snowboardar och gymkort och böcker.... med mera, som gör att jag kan roa mig, ha kul, bli lycklig... för stunden iallafall.
Men så finns det andra som lever för något annat. De som inte kan nöja sig, inte kan bli tillfredsställda genom att tillfredsställa sig själv. De som måste göra något för andra för att må bra. De som lägger ner hela sitt liv och sin själ för att finnas till för andra människor. Det är så de finns till, utan detta att hjälpa andra så vore inte deras liv meningsfullt.
Jag har en liten röst inom mig som ropar, när jag lever på det första sättet, att jag måste göra något för andra för att må bra... Att det är något som saknas annars.
Kan man kombinera dessa mål med livet? Jag vill att de ska gå att kombinera.
Vad gör ett liv meningsfullt? Kan det helt enkelt vara så att för vissa är meningen med livet att ha kul, söka lycka, medan det för andra handlar om att hjälpa andra. Eller har vi alla båda delarna inom oss?
Egentligen handlar det väl om att följa sitt eget hjärta? Att det är det som är lycka, att våga följa sina egna mål och värderingar. Om det så är att bestiga Monte Everest eller hoppa fallskärm på Nya Zeeland eller att utrota svälten i Afrika eller uppfinna botemedel mot cancer.
Men ibland är det svårt att hitta sin innersta röst, det hjärtat vill, när det är så mycket annat som brusar. Man kan tro att man måste ha det ena eller andra, måste uppleva vissa saker för att bli lycklig, fastän det kanske inte alls är så. Kanske är det nått helt annat man innerst inne vill?
Och går dessa två olika levnadssätt att kombinera i två olika människors liv?
Om den ena vill i första hand uppleva det roliga, få kickar, förverkliga sig själv genom drömmar av adrenalinkickar, det materiella...
.... och en annan människas största dröm är att få hjälpa andra i miljöer där man måste sätta sin egen trygghet och sitt eget välbefinnande åt sidan. Att det är det som ger livet mening.
Ja, det är så svårt tycker jag.
Ibland kan jag känna att jag luras in i fällan att tro att det där materiella, det som världen säger ska göra en lycklig, som ska göra mig lycklig. När det egentligen kanske är något annat jag vill göra.... eller både och. Eller inget...
Och så sitter jag still på mitt arsle medan tiden går....
Mycket svammel nu, ni får ursäkta det. Men jag funderar så mycket. På meningen med livet, mitt liv, och så. Man kan bli trött av mindre ;)
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar