Några ord ur The Message som handlar om innehållet i Jakobsbrevet som jag tyckte var så kloka.
"Precis som ett sjukhus samlar många sjuka människor under ett och samma tak och inte hymlar om att de är sjuka, på samma sätt samlar kyrkorna syndare. Många som inte är inlagda på sjukhus är lika sjuka som patienterna, men de har inte fått någon diagnos, eller så är sjukdomen dold. Likadant är det med syndare som inte lagt in sig för vård i kyrkan.
Kristna församlingar är med andra och inte alltid goda föredömen i fråga om moral. Tvärtom är de ställen där människors brister och tillkortakommanden kommer i öppen dager, erkänns och behandlas."
Jag tycker orden talar rätt mycket för sig själva.
Jag drömmer om en kyrka, en gemenskap, där människor ska våga komma med sina fel och brister, våga visa upp sina sår, sin skam, sina fläckar istället för att bära en helig, men falsk, mask av fromhet, en tvingande känsla av att visa upp sig själv i bättre dager än man faktiskt är.
Kyrkan är ingen plats för perfekta människor, tvärtom. Det är människor som inser att de är sjuka, att de är syndare, men som vill bli friska. För att kunna bli frisk måste man erkänna sin sjukdom. Det är en längtan jag har, att bli bättre på det. Att våga visa upp sin sorg för andra, gör att man kan få hjälp att läka.
"Precis som ett sjukhus samlar många sjuka människor under ett och samma tak och inte hymlar om att de är sjuka, på samma sätt samlar kyrkorna syndare. Många som inte är inlagda på sjukhus är lika sjuka som patienterna, men de har inte fått någon diagnos, eller så är sjukdomen dold. Likadant är det med syndare som inte lagt in sig för vård i kyrkan.
Kristna församlingar är med andra och inte alltid goda föredömen i fråga om moral. Tvärtom är de ställen där människors brister och tillkortakommanden kommer i öppen dager, erkänns och behandlas."
Jag tycker orden talar rätt mycket för sig själva.
Jag drömmer om en kyrka, en gemenskap, där människor ska våga komma med sina fel och brister, våga visa upp sina sår, sin skam, sina fläckar istället för att bära en helig, men falsk, mask av fromhet, en tvingande känsla av att visa upp sig själv i bättre dager än man faktiskt är.
Kyrkan är ingen plats för perfekta människor, tvärtom. Det är människor som inser att de är sjuka, att de är syndare, men som vill bli friska. För att kunna bli frisk måste man erkänna sin sjukdom. Det är en längtan jag har, att bli bättre på det. Att våga visa upp sin sorg för andra, gör att man kan få hjälp att läka.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar