torsdag 1 maj 2014

jag undrar, går jag ensam här eller visar du min väg från en parallellvärld?

jag är glad för vänner. jag är glad för Gud som hjälper, och sänder hjälp genom människor. jag är glad och tacksam för min församling som innehåller sådana människor som istället för att döma och ge en massa pekpinnar och råd ber för mig. helt fantastiskt, det är väl så det ska fungera? 

jag är tacksam till Gud som ser när man behöver hjälp och inte orkar bära saker ensam mer. då sänder han dem, vännerna. jag är tacksam för orden 'du vet inte och vi vet inte vilken väg du skall gå men vi har sett nu att Gud vill hjälpa dig'.

jag är tacksam för att slippa bli dömd när jag kanske borde bli det. det var så Jesus gjorde. människor som verkligen och på riktigt vandrar i hans fotspår, ödmjukt lyssnar och känner med, de imponerar på mig, imponerar, inspirerar och värmer mitt hjärta. räddar mig.
vad kan man få för bättre hjälp än så? att våga lätta sitt hjärta och våga få bli buren, bedd för. tillslut säga som det är, lätta den där stenen som tynger hjärtat.

jag är SÅ tacksam. det står i Bibeln att Gud aldrig provar oss mer än vi klarar av. ibland känns det inte så, ibland känns det 'jag orkar inte mer' men just då, inte innan, sänder han den välbehövliga hjälpen. visar oss att vi är, och måste, vara beroende av varann. det är ju så det är tänkt.

vi behöver varann vänner, varandras stöd och stöttning och böner. inget annat.
när det känns svårt att tänka på någon utan att bli upprörd eller svårt att förlåta, då får man försöka be till Gud att man ska klara det ändå.

ta hand om varandra, visa kärlek. kärlek övervinner allt.


fantastiska bilder va?

peace och kärlek! /ia

Inga kommentarer: