jag var på en manifestation igår ikväll.
Det var en man vid namn Tommy Larsson som inbjudit till 'Det är inte okej'. Manifestationen hade sin utgångspunkt i tillfångatagandet av ca 200 nigerianska flickor som skedde för en månad sen. såhär skriver Amnesty International om händelsen:
'Under en nattlig räd den 14 april fördes mer än 200 skolflickor i Chibok i nordöstra Nigeria bort av den islamistiska gruppen Boko Haram. Några har lyckats fly men de övriga är kvar i händerna på Boko Haram. Den nigerianska regeringen tillsatte en kommitté den 6 maj med uppgift att att se över bortförandet av flickorna. Samtidigt kom nya uppgifter om att ytterligare elva flickor rövades bort den 5 maj i två andra byar i samma område.'
som jag förstår saken motsätter sig denna gruppen att deras samhälle tar efter 'den västerländska omoralen'. de vill inte att flickor ska gå i skolan och få utbildning utan att de skall giftas bort unga.
jag är glad att jag var där på manifestationen. det kändes meningsfullt. och hoppfullt, att ca 250 falubor faktiskt satte sina egna göranden åt sidan, valde att stå tillsammans för det goda istället för att sitta hemma i soffan framför tv:n. (HÄR kan ni se ett klipp från SVT GävleDala om det förresten)
det känns hoppfullt att vi faktiskt bryr oss om vad som händer på andra sidan jorden. och att vi bryr oss tillräckligt för att vilja visa det och göra något åt det.
det hölls tal som var bra och berörde. några av de starkaste orden: 'det är våra barn'.
jag tror det är så vi måste tänka. att det som händer långt bort faktiskt måste få beröra oss. och människohandel förekommer ju, tyvärr och beklagligt, här i Sverige med.
och jag tänker hur förunnad och lyckligt lottad jag är som föddes som kvinna just i Sverige, på 2000-talet. med möjlighet att välja och bestämma över mitt eget liv. mitt liv och min kropp ligger inte i händerna på någon annans vilja.
vad hade hänt, hur hade mitt liv varit om jag fötts i Indien, Afghanistan eller Nigeria istället?
och då tycker jag det är mitt ansvar att faktiskt stå upp för dem som inte haft sådan tur som jag.
det kändes viktigt och bra att vi samlades där som medmänniskor. det var ingen politisk eller religiös organisation som stod bakom, utan vi var vanliga, privata människor som manifesterade för medmänsklighet.
de tal som hölls var om saker som jag helt kan ställa mig bakom. om människovärde. mot hat, mot våld, mot främlingsfientlighet. mot förtryckandet av kvinnor.
vi kan läsa om slaveriet i Amerika på 1800-talet och förfasa oss över hur det fick förekomma. med det händer ju just nu, idag, med. unga flickor som säljs som slavar på sexmarknaden för att tillfredsställa mäns lustar och maktutövande. vidrigt.
jag vill stå upp mot detta. säga NEJ, det är inte ok.
därför manifesterade jag igår.
Det var en man vid namn Tommy Larsson som inbjudit till 'Det är inte okej'. Manifestationen hade sin utgångspunkt i tillfångatagandet av ca 200 nigerianska flickor som skedde för en månad sen. såhär skriver Amnesty International om händelsen:
'Under en nattlig räd den 14 april fördes mer än 200 skolflickor i Chibok i nordöstra Nigeria bort av den islamistiska gruppen Boko Haram. Några har lyckats fly men de övriga är kvar i händerna på Boko Haram. Den nigerianska regeringen tillsatte en kommitté den 6 maj med uppgift att att se över bortförandet av flickorna. Samtidigt kom nya uppgifter om att ytterligare elva flickor rövades bort den 5 maj i två andra byar i samma område.'
som jag förstår saken motsätter sig denna gruppen att deras samhälle tar efter 'den västerländska omoralen'. de vill inte att flickor ska gå i skolan och få utbildning utan att de skall giftas bort unga.
jag är glad att jag var där på manifestationen. det kändes meningsfullt. och hoppfullt, att ca 250 falubor faktiskt satte sina egna göranden åt sidan, valde att stå tillsammans för det goda istället för att sitta hemma i soffan framför tv:n. (HÄR kan ni se ett klipp från SVT GävleDala om det förresten)
det känns hoppfullt att vi faktiskt bryr oss om vad som händer på andra sidan jorden. och att vi bryr oss tillräckligt för att vilja visa det och göra något åt det.
det hölls tal som var bra och berörde. några av de starkaste orden: 'det är våra barn'.
jag tror det är så vi måste tänka. att det som händer långt bort faktiskt måste få beröra oss. och människohandel förekommer ju, tyvärr och beklagligt, här i Sverige med.
och jag tänker hur förunnad och lyckligt lottad jag är som föddes som kvinna just i Sverige, på 2000-talet. med möjlighet att välja och bestämma över mitt eget liv. mitt liv och min kropp ligger inte i händerna på någon annans vilja.
vad hade hänt, hur hade mitt liv varit om jag fötts i Indien, Afghanistan eller Nigeria istället?
och då tycker jag det är mitt ansvar att faktiskt stå upp för dem som inte haft sådan tur som jag.
det kändes viktigt och bra att vi samlades där som medmänniskor. det var ingen politisk eller religiös organisation som stod bakom, utan vi var vanliga, privata människor som manifesterade för medmänsklighet.
de tal som hölls var om saker som jag helt kan ställa mig bakom. om människovärde. mot hat, mot våld, mot främlingsfientlighet. mot förtryckandet av kvinnor.
vi kan läsa om slaveriet i Amerika på 1800-talet och förfasa oss över hur det fick förekomma. med det händer ju just nu, idag, med. unga flickor som säljs som slavar på sexmarknaden för att tillfredsställa mäns lustar och maktutövande. vidrigt.
jag vill stå upp mot detta. säga NEJ, det är inte ok.
därför manifesterade jag igår.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar