ensamhet,

kan, när den inte är självvald, vara hemsk och fruktansvärd. när du har tid för och med dig själv som du inte önskar.
när tiden är din fiende. när du mest önskar att du inte var ensam, att du inte hade tid.

men tid för sig själv, utan att känna sig ensam, kan vara alldeles underbar. nu när jag har Mikael, nu när jag vet att jag inte är ensam, så kan ensamtid kännas väldigt välsignat och välbehövligt. (i lagom dos.) för att inte tappa bort sig själv.
en kväll ensam hemma när man vet att M. kommer hem såsmånigom, kan jag verkligen njuta av, ibland.
tid för sådant jag gillar, läsa böcker och bloggar, skriva, ta det lugnt, pyssla hemma. man behöver tid för sig själv ibland, men om det känns ofrivilligt som det ofta gjorde för mig förut, då kan man ju inte riktigt heller njuta av det.
nu, när det känns som något tillfälligt, då kan jag verkligen uppskatta det.

det är skillnad på ensamhet och ensamhet. och jag önskar verkligen, av hela mitt hjärta, att ni som upplever den där ofrivilliga ensamheten skulle slippa göra det. jag vet att det kan ta kål på en. jag ber att ni ska få känna er sedda och värdefulla. jag ber att ni ska få träffa någon som gör er mindre ensamma.

en suddig sova-i-soffan bild på det

kärlek! /ia