måndag 17 mars 2014

det finns ju massa såna där gamla ordspråk och klok-ord, sånt som folk förr i tiden broderade på bonader och satte upp på väggen. och jag tror inte det är för inte vissa av de här orden verkligen är kloka, livsvisdom.

en sådan som jag tycker kan ge oss viktig hjälp och lärdom är följande:


älska mig som mest när jag förtjänar det som minst, 
för det är då jag behöver det som mest. 


det är något som jag försöker applicera på mitt liv, på dem jag älskar, och som jag önskar skall gälla mig också. för vad är större än det, att kunna älska även när det känns svårt. att få ta emot mer kärlek än man förtjänar. det är på riktigt. för att bara älska i medvind är inte speciellt svårt.


-----------------------------------------------------------------------------
identifierar mig med lärjungen Petrus ibland. det var han som gick på vattnet. det stormande vattnet. 
och det går, så länge han har blicken endast fäst på Jesus. börjar man kolla på det svarta, stormande vattnet runt omkring, släpper blicken och fokuset på han där framme som vill rädda, ja, då sjunker man direkt. 
men det går att gå på vatten, i stormen, att bli buren, så länge jag håller min blick fäst på räddaren. 


kärlek! /ia

1 kommentar:

Anna sa...

Du är klok du!