det finns så mycket kloka ord, som inte alls kommer från mig själv. men det finns igenkänning, beröringspunkter. ord som jag tycker är viktiga att lyfta fram, belysa.
ord som snuddar så nära vid mina egna, mitt eget hjärta, att jag vill dela med mig till er.
några av dessa ord kommer från Mia Skäringer. en förebild som ju råkat bli väldigt aktuell i dagarna i och med hennes krönika om hälsostress (fantastisk, läs här).
men de var inte alls de orden jag ville dela. utan nedanstående. som handlar om den där svagheten att göra sig själv till en martyr. en ihopbiterska.
mycket vanligt hos kvinnor.
Mias ord:
'Jag vill inte längre vara den som biter ihop och till sist hugger den jag älskar i ryggen för att jag inte uttryckt mig. Det är en ganska vanlig egenskap. Framförallt hos kvinnor. Att tro att omvärlden ska läsa tankar. Känna in. Känna av utan att man behöver säga något. Suckar, blickar små arga fiskögon. Egentligen är hon bara trött och behöver en kram, en natt på hotell eller en massage. Men hon skulle aldrig våga säga det så istället går hon runt och muttrar för det är det enda sättet hon känner.'
igenkänningsfaktorn är hög. hos dig med? inte för att jag går runt och muttrar så mycket eller så väldigt ofta har arga fiskögon. tror jag? men ändå. den där känslan av att andra, framförallt han, skulle kunna se vad jag känner utan att jag säger det. bara förstå.
men det funkar ju inte så.
kommunikation. kan vara det viktigaste, och svåraste, som finns. en kamp, för mig som har så svårt att säga vad jag tycker och känner. inte när det gäller de stora sakerna: politik och orättvisor, världen och samhället.
men när det kommer in i mig och handlar om hjärtat, det där lilla, känsliga, sköra hjärtat, då blir det plötsligt dö-svårt. det där att säga vad man tycker och känner. det goda och fina likaväl som det ledsna och svåra.
det gäller att inte dö, att inte ge upp. kämpa och be för kommunikationen.
ja, just nu är jag ändå så glad och tacksam för alla relationer. prat om relationer, nyupptäckande av relationer, bevarande av relationer, fördjupade relationer.
vänskap, prat. dela livet. det är det som är meningen, med hela den här tillvaron tror jag. vi fördjupas och vi växer. det är livsviktigt. vi blir de vi är i relationerna, vi blir till i dem. relationerna till varandra, relation till Gud. skapade att bli de vi var tänkta att bli.
vi är skapade för relation. jag är glad och Tacksam att jag är en del i detta.
---------------------------------------------------------------------------
men denna vecka har det varit så mycket relation att jag knappt hunnit träna. ska ändras på nu. tjing!
och ps. jag tror att stunder i ensamhet och eftertanke är helt avgörande för att sedan kunna ha bra relationer när man är tillsammans. ds.
ord som snuddar så nära vid mina egna, mitt eget hjärta, att jag vill dela med mig till er.
några av dessa ord kommer från Mia Skäringer. en förebild som ju råkat bli väldigt aktuell i dagarna i och med hennes krönika om hälsostress (fantastisk, läs här).
men de var inte alls de orden jag ville dela. utan nedanstående. som handlar om den där svagheten att göra sig själv till en martyr. en ihopbiterska.
mycket vanligt hos kvinnor.
Mias ord:
'Jag vill inte längre vara den som biter ihop och till sist hugger den jag älskar i ryggen för att jag inte uttryckt mig. Det är en ganska vanlig egenskap. Framförallt hos kvinnor. Att tro att omvärlden ska läsa tankar. Känna in. Känna av utan att man behöver säga något. Suckar, blickar små arga fiskögon. Egentligen är hon bara trött och behöver en kram, en natt på hotell eller en massage. Men hon skulle aldrig våga säga det så istället går hon runt och muttrar för det är det enda sättet hon känner.'
igenkänningsfaktorn är hög. hos dig med? inte för att jag går runt och muttrar så mycket eller så väldigt ofta har arga fiskögon. tror jag? men ändå. den där känslan av att andra, framförallt han, skulle kunna se vad jag känner utan att jag säger det. bara förstå.
men det funkar ju inte så.
kommunikation. kan vara det viktigaste, och svåraste, som finns. en kamp, för mig som har så svårt att säga vad jag tycker och känner. inte när det gäller de stora sakerna: politik och orättvisor, världen och samhället.
men när det kommer in i mig och handlar om hjärtat, det där lilla, känsliga, sköra hjärtat, då blir det plötsligt dö-svårt. det där att säga vad man tycker och känner. det goda och fina likaväl som det ledsna och svåra.
det gäller att inte dö, att inte ge upp. kämpa och be för kommunikationen.
ja, just nu är jag ändå så glad och tacksam för alla relationer. prat om relationer, nyupptäckande av relationer, bevarande av relationer, fördjupade relationer.
vänskap, prat. dela livet. det är det som är meningen, med hela den här tillvaron tror jag. vi fördjupas och vi växer. det är livsviktigt. vi blir de vi är i relationerna, vi blir till i dem. relationerna till varandra, relation till Gud. skapade att bli de vi var tänkta att bli.
vi är skapade för relation. jag är glad och Tacksam att jag är en del i detta.
---------------------------------------------------------------------------
men denna vecka har det varit så mycket relation att jag knappt hunnit träna. ska ändras på nu. tjing!
och ps. jag tror att stunder i ensamhet och eftertanke är helt avgörande för att sedan kunna ha bra relationer när man är tillsammans. ds.
de senaste dagarna. solen. relationen.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar