idag är det första februari, en ny månad. vad fort tiden går! det är också helg och lördag och jag ska iväg och jobba snart, andra helgen i rad, andra sexdagarsveckan i rad. håhåjaja... rätt mycket spring och fullt upp på worket nu också, igår gick jag över åttatusen steg under arbetsdagen, bra vardagsmotion iallafall ;)
helst av allt hade jag varit ledig och ute på brädan idag, MEN den som väntar på något gott.... har bytt helg för nästa torsdag-söndag åker jag och M. till Hundfjället, Sälen, för att snö-njuta hela helgen tillsammans med M.s bror och flickvän mfl. ska bli hur skönt som helst!
börjar bli lite sliten i jobbhjärnan nu.
en till rolig grej med jobbet: fått en fast tjänst. äntligen,! wihoo:) fick välja lite själv hur mycket jag skulle jobba, nu är det ju 75% och förut har jag provat 100% ett par månnader, funkade väl också men nu har mitt val landat på 85%, kommer bli lagom tror jag :) det är ett väldigt tufft yrke, på gott och ont. man får väldigt mycket utav det, växer och utvecklas, man man ger väldigt mycket av sig själv också.
nog om jobbsnack.
januari har gått och det var en liten upp-och ner månad. känslomässigt. men slutar iallafall månaden balanserad och glad. just idag med lite bubblande livsglädje, träningsendorginer, kärlekspirr och allmänt glad och Tacksam. yeah!
och det är väl inte så farligt det där att vara känslosam, även om det är jobbigt mitt i det.
och jag tror, tänker, har kommit fram till mitt i allt det här: så länge mina brustenheter, tankarna, oron får landa hos Gud, för mig närmare honom, gör mig ärligare så är det ok. till och med bra. jag lär mig mer och mer att lita på hans omsorg om mig, mindre på min egen förmåga att göra mig själv till en lycko-kick-boll som studsar fram.
nä, denna månad har jag känt att när jag tappar bort mig själv då fnns Gud där för mig, en god Gud som älskar mig och låter mig falla i hans famn. som leder mig, när jag själv inte vet vilken väg att gå. som ger mig mod att gå MIN väg, tillsammans med honom. han gör mig lugn, jag stressar inte upp mig lika mycket över livets stora och små problem. han tröstar mig.
såhär känns det: jag går på en brolkig, knölig väg. jag vet inte var den leder mig. men jag vet att Jesus går med.
det känns tryggt.
helst av allt hade jag varit ledig och ute på brädan idag, MEN den som väntar på något gott.... har bytt helg för nästa torsdag-söndag åker jag och M. till Hundfjället, Sälen, för att snö-njuta hela helgen tillsammans med M.s bror och flickvän mfl. ska bli hur skönt som helst!
börjar bli lite sliten i jobbhjärnan nu.
en till rolig grej med jobbet: fått en fast tjänst. äntligen,! wihoo:) fick välja lite själv hur mycket jag skulle jobba, nu är det ju 75% och förut har jag provat 100% ett par månnader, funkade väl också men nu har mitt val landat på 85%, kommer bli lagom tror jag :) det är ett väldigt tufft yrke, på gott och ont. man får väldigt mycket utav det, växer och utvecklas, man man ger väldigt mycket av sig själv också.
nog om jobbsnack.
januari har gått och det var en liten upp-och ner månad. känslomässigt. men slutar iallafall månaden balanserad och glad. just idag med lite bubblande livsglädje, träningsendorginer, kärlekspirr och allmänt glad och Tacksam. yeah!
och det är väl inte så farligt det där att vara känslosam, även om det är jobbigt mitt i det.
och jag tror, tänker, har kommit fram till mitt i allt det här: så länge mina brustenheter, tankarna, oron får landa hos Gud, för mig närmare honom, gör mig ärligare så är det ok. till och med bra. jag lär mig mer och mer att lita på hans omsorg om mig, mindre på min egen förmåga att göra mig själv till en lycko-kick-boll som studsar fram.
nä, denna månad har jag känt att när jag tappar bort mig själv då fnns Gud där för mig, en god Gud som älskar mig och låter mig falla i hans famn. som leder mig, när jag själv inte vet vilken väg att gå. som ger mig mod att gå MIN väg, tillsammans med honom. han gör mig lugn, jag stressar inte upp mig lika mycket över livets stora och små problem. han tröstar mig.
såhär känns det: jag går på en brolkig, knölig väg. jag vet inte var den leder mig. men jag vet att Jesus går med.
det känns tryggt.
 |
| längtar ut i snön. helst med Han. |
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar