i kyrkan läser vi just nu gemensamt en bok som heter 'Hundra dagar med Jesus', som är skriven av en svensk pastor som heter Niklas Piensoho. jag tycker det är en väldigt bra idé att alla i församlingen läser samma text samma dag.
hursomhelst var det en av dagarnas texter/berättelser som jag tyckte beskrev så bra lite tanken på vad det är Jesus kan göra för oss, om vi tillåter honom. så jag delar med mig av den texten här:
'Jag fick en femma på mitt specialarbete under sista året i gymnasiet. en femma var det högsta betyget man kunde få. Femman berodde inte på mig utan på min klasskamrat som jag jobbade ihop med. Han hette Johan och var en noggrann och duktig student, till skillnad från mig. Vi hade valt varandra och ett gemensamt område som skulle studeras. Vi gjorde ett antal mätningar om hur syrehalten i bottensedimentet på sjöar förändrades vid kalkning.
Skälet till min femma i specialarbetet berodde på att jag jobbade ihop med Johan. Hans förmåga och duktighet spillde över på mig. Jag gjorde bara det han sa åt mig att göra och när jag inte riktigt förstod vad som krävdes tog han helt enkelt över. Jag insåg ganska snabbt hur min roll skulle se ut under vårt specialarbete. Jag bestämde mig för att låta Johan dra upp riktlinjerna, rita tabellerna, dra slutsatserna och skriva slutrapporten. Min uppgift var att göra det Johan sa åt mig att göra. Det fina med denna uppdelning var att Johan var nöjd, jag var nöjd och på slutrapporten stod bådas namn sida vid sida.
'Följ mig!' sade Jesus till Filippos. De orden känns ganska utmanande. Är det ens lönt att försöka? Hur ska jag kunna hålla jämna steg med Jesus?
SKillnaden mellan Jesus och mig är enorm: Jesus är Gud i mänsklig gestalt, det är inte jag. Jesus har levt som vi men utan synd, jag syndar ständigt och jämt. Jesus kunde se vad människor gick för utan att fråga, jag vet knappt vad jag själv går för. Jesus visste varifrån han kom, hur han skulle dö och vad som skulle hända sedan. Jag har knappt koll på vad som ska hända i veckan. Att försöka följa Jesus känns dömt att misslyckas från början, det är knappt värt att ens försöka. JAg kommer aldrig kunna leverera på en nivå som är ens i närheten av hans.
Att följa Jesus innebär något mer än att bara göra sitt bästa för att likna honom. Att följa Jesus innebär att jag får låna allt av honom, till och med hans resultat. Han inbjuder mig att jobba vid hans sida, det enda han begär är att jag försöker lyssna till honom. Det är som mitt specialarbete i gymnasiet. Det enda Jesus vill, är att jag går vid hans sida och försöker lyssna in vad han vill att jag ska göra. När jag inte klarar ut uppgiften, klivetr han in istället. Allt får jag av honom. Det fina är att på slutrapporten står mitt namn sida vid sida med hans, som om vi hade gjort jobbet båda två.
Övning: Tacksamhet är en livshållning som man måste bestämma sig för. Gör det till en vana att tacka Gud för allt gott du får ta del av. '
Ibland tror jag att människor drar sig för att ens försöka närma sig Gud för man tror att det ska innebära en massa krav som man aldrig kan leva upp till. Och det kan man inte! Det är därför det fina är att man inte behöver det, Jesus har redan fixat biffen så att säga och det är bara att skriva min namnteckning bredvid hans. ett erbjudande alldeles för bra för att tacka nej till om ni frågar mig.
kärlek! /ia
hursomhelst var det en av dagarnas texter/berättelser som jag tyckte beskrev så bra lite tanken på vad det är Jesus kan göra för oss, om vi tillåter honom. så jag delar med mig av den texten här:
'Jag fick en femma på mitt specialarbete under sista året i gymnasiet. en femma var det högsta betyget man kunde få. Femman berodde inte på mig utan på min klasskamrat som jag jobbade ihop med. Han hette Johan och var en noggrann och duktig student, till skillnad från mig. Vi hade valt varandra och ett gemensamt område som skulle studeras. Vi gjorde ett antal mätningar om hur syrehalten i bottensedimentet på sjöar förändrades vid kalkning.
Skälet till min femma i specialarbetet berodde på att jag jobbade ihop med Johan. Hans förmåga och duktighet spillde över på mig. Jag gjorde bara det han sa åt mig att göra och när jag inte riktigt förstod vad som krävdes tog han helt enkelt över. Jag insåg ganska snabbt hur min roll skulle se ut under vårt specialarbete. Jag bestämde mig för att låta Johan dra upp riktlinjerna, rita tabellerna, dra slutsatserna och skriva slutrapporten. Min uppgift var att göra det Johan sa åt mig att göra. Det fina med denna uppdelning var att Johan var nöjd, jag var nöjd och på slutrapporten stod bådas namn sida vid sida.
'Följ mig!' sade Jesus till Filippos. De orden känns ganska utmanande. Är det ens lönt att försöka? Hur ska jag kunna hålla jämna steg med Jesus?
SKillnaden mellan Jesus och mig är enorm: Jesus är Gud i mänsklig gestalt, det är inte jag. Jesus har levt som vi men utan synd, jag syndar ständigt och jämt. Jesus kunde se vad människor gick för utan att fråga, jag vet knappt vad jag själv går för. Jesus visste varifrån han kom, hur han skulle dö och vad som skulle hända sedan. Jag har knappt koll på vad som ska hända i veckan. Att försöka följa Jesus känns dömt att misslyckas från början, det är knappt värt att ens försöka. JAg kommer aldrig kunna leverera på en nivå som är ens i närheten av hans.
Att följa Jesus innebär något mer än att bara göra sitt bästa för att likna honom. Att följa Jesus innebär att jag får låna allt av honom, till och med hans resultat. Han inbjuder mig att jobba vid hans sida, det enda han begär är att jag försöker lyssna till honom. Det är som mitt specialarbete i gymnasiet. Det enda Jesus vill, är att jag går vid hans sida och försöker lyssna in vad han vill att jag ska göra. När jag inte klarar ut uppgiften, klivetr han in istället. Allt får jag av honom. Det fina är att på slutrapporten står mitt namn sida vid sida med hans, som om vi hade gjort jobbet båda två.
Övning: Tacksamhet är en livshållning som man måste bestämma sig för. Gör det till en vana att tacka Gud för allt gott du får ta del av. '
Ibland tror jag att människor drar sig för att ens försöka närma sig Gud för man tror att det ska innebära en massa krav som man aldrig kan leva upp till. Och det kan man inte! Det är därför det fina är att man inte behöver det, Jesus har redan fixat biffen så att säga och det är bara att skriva min namnteckning bredvid hans. ett erbjudande alldeles för bra för att tacka nej till om ni frågar mig.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar