hej vänner.
det har varit dålig bloggning här. ni vet, det vanliga med mycket jobb och sånt. och nu är jag inne i en period då jag helst tränar eller fixar hemma när jag är ledig...men också... ibland saknas lusten. det känns inte som man har något att skriva/säga.
jag tror att det kan vara den där ständiga tidspressen som ibland kväver vår kreativitet. för idag, när jag först kände mig lite nere, uttråkad, inte sugen på nått... så landade jag sen i: jag har tid, idag, imorgon. jag behöver inte stressa. det finns ju egentligen massa saker jag har lust att göra. flera grejer jag skulle vilja skriva om. det gäller bara att tillåta sig att känna det. att man inte alltid behöver vara supereffektiv och tids-maxad.
idag sa jag (glad att jag klarade av det - heja mig!) nej till extrajobb. för att kunna andas. för att kunna leva.
duktigflicka-alltid-ställa-upp får sig en liten törn. kan nog vara bra.
och vet ni vad, jag bad, till den där Guden jag tror på, och plötsligt infann sig tacksamheten istället för missnöjet. inspirationen och lusten istället för ledan. glädjen över livet istället för fokuset på fel saker. lugnet, friden istället för stressen.
jag är Tacksam att jag har den där Guden att be till. som ger mig ro när jag själv inte förstår eller orkar. jag är tacksam att man ibland får vilan och tiden, att man får landa och hitta sig själv där man sprungit bort i sina spända krampaktiga försök till att själv skapa sig det perfekta livet.
jag vill fortsätta på tacksamhetstemat:
det jag speciellt tänkt på senaste dagarna att jag är tacksam över är människor, både nya och gamla bekantskaper. de nya, som ger mig en positiv kick, glädje och energi. jag har varit handledare åt en student, för första gången, och hade turen att få en riktig pärla till tjej som förutom att vara en oerhört duktig student dessutom är en trevlig frisk fläkt som det är ett rent nöje att få handleda. jag hoppas vi kan fortsätta vår vänskap och även bli kollegor till sommaren :)
jag är glad för nya bekantskaper i kyrkan. Falun är ju inte väldens största studentstad och i min kyrka finns det inte jättemånga 'ungdomar' i åldern 20-30, de flesta flyttar ju här ifrån men ibland fylls det på med nya. och att lära känna dem, och se vilka fina, härliga människor de är, det gör mig glad.
man utvecklas och utmanas när man lär känna nya vänner. jag älskar det! de utmanar en i sitt sätt att tänka, kommer med nya perspektiv och nya personligheter. utmanar mina fördomar och tänkesätt. ger glädje och inspiration.
en annan ny grej i kyrkan som jag tror kommer bli riktigt bra är att vi har börjat med en träff för 'kvinnor mitt i livet' (räknas jag dit? sa jag till Micke, jag känner mig ju som en bäbis, hehe) men jag tror det behövs. träffar för kvinnor, där vi kan stödja varann, dela erfarenheter, uppmuntra och dela saker. jag tror det kommer bli hur bra som helst, gemenskap över generationsgränserna behövs, både i samhället och församlingen.
och sen: mina old-friends. som det räcker med att träffa i en timme för att man ska ha fått kramp i magen av skratt. så befriande. ni är så älskade.
det andra jag är glad för: min hals är ju så mycket bättre nu än i somras/höstas. visst känner jag av den ibland, vissa mornar , men den hindrar mig inte alls på samma sätt att göra det jag vill. kan träna som planerat och det gör mig SÅ glad. det behövs för att jag ska känna mig som mig själv...
sen verkar många vara tacksamma för att det är sol och vårväder. och visst, nice med sol men HAllå det är ju i mitten av februari bara. tycker gott våren kan vänta till april (är ju inte största vår-fanet) och nu vill vi ha MERA SNÖ och riktig vinter. eller hur? ;)
MEN: tacksam var ordet.
kärlek! /ia
det har varit dålig bloggning här. ni vet, det vanliga med mycket jobb och sånt. och nu är jag inne i en period då jag helst tränar eller fixar hemma när jag är ledig...men också... ibland saknas lusten. det känns inte som man har något att skriva/säga.
jag tror att det kan vara den där ständiga tidspressen som ibland kväver vår kreativitet. för idag, när jag först kände mig lite nere, uttråkad, inte sugen på nått... så landade jag sen i: jag har tid, idag, imorgon. jag behöver inte stressa. det finns ju egentligen massa saker jag har lust att göra. flera grejer jag skulle vilja skriva om. det gäller bara att tillåta sig att känna det. att man inte alltid behöver vara supereffektiv och tids-maxad.
idag sa jag (glad att jag klarade av det - heja mig!) nej till extrajobb. för att kunna andas. för att kunna leva.
duktigflicka-alltid-ställa-upp får sig en liten törn. kan nog vara bra.
och vet ni vad, jag bad, till den där Guden jag tror på, och plötsligt infann sig tacksamheten istället för missnöjet. inspirationen och lusten istället för ledan. glädjen över livet istället för fokuset på fel saker. lugnet, friden istället för stressen.
jag är Tacksam att jag har den där Guden att be till. som ger mig ro när jag själv inte förstår eller orkar. jag är tacksam att man ibland får vilan och tiden, att man får landa och hitta sig själv där man sprungit bort i sina spända krampaktiga försök till att själv skapa sig det perfekta livet.
jag vill fortsätta på tacksamhetstemat:
det jag speciellt tänkt på senaste dagarna att jag är tacksam över är människor, både nya och gamla bekantskaper. de nya, som ger mig en positiv kick, glädje och energi. jag har varit handledare åt en student, för första gången, och hade turen att få en riktig pärla till tjej som förutom att vara en oerhört duktig student dessutom är en trevlig frisk fläkt som det är ett rent nöje att få handleda. jag hoppas vi kan fortsätta vår vänskap och även bli kollegor till sommaren :)
jag är glad för nya bekantskaper i kyrkan. Falun är ju inte väldens största studentstad och i min kyrka finns det inte jättemånga 'ungdomar' i åldern 20-30, de flesta flyttar ju här ifrån men ibland fylls det på med nya. och att lära känna dem, och se vilka fina, härliga människor de är, det gör mig glad.
man utvecklas och utmanas när man lär känna nya vänner. jag älskar det! de utmanar en i sitt sätt att tänka, kommer med nya perspektiv och nya personligheter. utmanar mina fördomar och tänkesätt. ger glädje och inspiration.
en annan ny grej i kyrkan som jag tror kommer bli riktigt bra är att vi har börjat med en träff för 'kvinnor mitt i livet' (räknas jag dit? sa jag till Micke, jag känner mig ju som en bäbis, hehe) men jag tror det behövs. träffar för kvinnor, där vi kan stödja varann, dela erfarenheter, uppmuntra och dela saker. jag tror det kommer bli hur bra som helst, gemenskap över generationsgränserna behövs, både i samhället och församlingen.
och sen: mina old-friends. som det räcker med att träffa i en timme för att man ska ha fått kramp i magen av skratt. så befriande. ni är så älskade.
det andra jag är glad för: min hals är ju så mycket bättre nu än i somras/höstas. visst känner jag av den ibland, vissa mornar , men den hindrar mig inte alls på samma sätt att göra det jag vill. kan träna som planerat och det gör mig SÅ glad. det behövs för att jag ska känna mig som mig själv...
sen verkar många vara tacksamma för att det är sol och vårväder. och visst, nice med sol men HAllå det är ju i mitten av februari bara. tycker gott våren kan vänta till april (är ju inte största vår-fanet) och nu vill vi ha MERA SNÖ och riktig vinter. eller hur? ;)
 |
| som det ska se ut. |
MEN: tacksam var ordet.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar