-
fånga en känsla. förstora den 10 gånger. ge det en blank sida och fem minuter.
till någon som fick mig att känna något:
Nån
Som inte borde vara nån.
Bortgömd, glömd och förlåten.
Som är 1000 mil ifrån.
Får fortfarande hjärtat att slå. Ögon att glittra. Munnen att le.
Men låt mig glömma. Dig.
Eller låt mig vara din vän.
Nån.
Som alltid tillhört någon annan.
Som fick mig att tappa andan, bli stum.
Som fick mig att leva.
Att gråta. Besvikelse.
Frustration.
Oåtkomlig längtan.
Du försvinner bort, i minnet, i glömskan, dimman.
Försvann i regnet.
Bort från mig.
Låt det vara.
Men nej. Du hoppar upp ibland.
En röd ruta.
Gubben i lådan.
Och det jag läkt, rivs upp igen.
Hade inga förväntningar.
Så ger du en förhoppning.
Det allra farligaste. Att få en tjej att tro, drömma, hoppas.
Men nej.
Du glömde mig igen.
För jag är bara något. Litet. Avlägset.
Du var stor. För mig.
Du åkte. Såg din ryggtavla försvinna.
Låt mig glömma. Eller kom hit och le.
För alla andra är så bleka. I jämförelse.
Ordagrant.
På alla sätt och vis.
Men kanske var det vackert?
/ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar