Kan bli lite irriterad/upprörd/fundersam eller vad jag nu blir av en attityd jag mött i vissa kretsar jag umgås i. Som handlar om facebook. (hahaha – att skriva ett blogginlägg om detta, ens bry mig, hur nördig är jag egentligen??)
Och om att gå ur facebook. Och det kan man ju göra (men varför?) och dessutom att det anses fint att gå ur, får då har man ett liv, tydligen. Jag köper defintivt argument som ”facebook tar så mycket tid från familjen” men man kan ju fortfarande ha den kvar och kika in 10minuter i veckan, och på så sätt hålla sig lite socialt update, istället för att sitta där timmar per dag. Men att gå ur och nästan ge som en markering till omgivningen att: ni som sitter vid facebook mycket har ju inget riktigt liv, inga riktiga vänner/familj att umgås med eller viktiga saker att ägna er tid åt eftersom ni har tid att sitta vid facebook så mycket.
Ja ursäkta att jag är singel, bor i en etta och jobbar endast 80% och inte kan träna mer än ett par timmar per dag och tycker det är kul att försöka hålla mig lite social via facebook en del av den övriga tiden...! Om du bjöd hem mig på en fika lovar jag att jag skulle skippa facebook i nåra timmar!
Jocke hade tydligen en kompis som uttryckt sig ungefär såhär: Nej jag är inte med i facebook för jag har ett liv, och det är den attityden jag stör mig på.
Absolut kan det vara dåligt för en att bry sig för mycket om facebook, som jag skrivit om förut, här, att man blir socialt stressad för att man tror att alla andra gör så roliga saker hela tiden. Men att gå ur istället för att dra ner tiden man sitter där blir ju nästan som en markering att jag är lite för viktig för att bry mig om vad folk i allmänhet har för sig, jag ska bara bry mig om mina nära och kära och ha ett riktigt liv.
Jag vet inte riktigt om jag tänkt igenom det här så noga, men jag tror att det är såhär jag tycker. Kanske. Eller så är jag avundsjuk på alla familje-pussare?
/ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar