only you can make my life worth living

..
Igår blev jag beordrad att ta lite blodprov. Var väl i en sådär mars jag gjorde det sist, så lite nervigt var det allt. Men jag satt 3 av 3 på första sticket. Nöjd tjej. Någonting man lärt sig behärska i alla fall… (usch, får sjuksköterske-ångest när jag tänker på det. Hur i hela världen ska jag klara av det jobbet…?????!!!)

Den här veckan ja… Vecka 27. Hönö-konferensveckan. (= en kristen konferens på en västkustö) Vart ju, utan fråga om det själv, schemalagd som ledig hela veckan… ”Åh det är nog ett tecken på att jag ska på Hönö” tänkte jag. Var ju skitbra/kul/mysigt förra året tyckte jag. MEN jag är ju ingen riktigt/äkta frikyrkotjej = ingen att åka dit med, ingen att bo med. Lite tråkigt… Mitt kontaktnät inom kristna kretsar kommer ju inte direkt bli större om jag aldrig träffar kristna liksom…. (=> jag är rädd att inte hitta nån att gifta mig med, haha – jag skulle ju bara åkt dit för att ragga. (obs ironi!!) Men skit i samma, jag hade skittrevligt på Peace & Love så nu kan jag behöva vara hemma, umgås med nära och kära och träna…

Ja, ledigheten inleddes på bästa sätt. Förutom träningen så hade jag och Jocke en underbar liten mini semester och tripp till Sågmyra. Vi hann med fika x2 (en gång före och en gång efter Lager 157, shopping suger, haha) Livsfilosoferat, hinkat kaffe, shoppat… Ja en bra dag helt enkelt. Hittade äntligen, äntligen en skinnjacka t.ex., har letat i säkert 2-3 år, och nu fann jag äntligen en jag var nöjd med, till ett rimligt pris dessutom. Så nu ska jag bli en stencool skinnjacke-brud. Lite nya solglassisar och coolhetsgraden är uppe i 100. Hell yeah!
Och alldeles, alldeles underbart att få handla små, små bäbiskläder! <3

Livnjutare # 1.

Livsnjutare # 2.

Detta gillar vi .

(Och Åh, A. om du ser det här blunda för annars blir det ju ingen överraskning!) men kunde bara inte låta bli att fota detta... Storlek 56, helt fantastiskt alltså. Längtar!

Ja. Glädje. Lycka, till livet. Känns som jag är inne i nått härligt flow (= hinner inte vara ensam och tänka…) Tänker återigen tanken ”får man ha det så här bra?”. JA DET FÅR MAN! (men ibland känns det bara som jag väntar på smällen, på att störta rakt ner…) Men, med risk för upprepning, jag är så glad att jag kan vara glad. Att jag kan unna mig det. För har man liksom varit nere i något som känns som ett helvete så blir liksom det vanliga livet, att kunna slappna av, njuta av livet, få vara med goda vänner, äta gott, njuta, ej plågas, av träning, ha bra relationer inom familjen… ja då är det vanliga livet som rena himmelriket här på jorden.
Så jo man kan visst va hög på livet utan att varken vara kär eller ha en kille vid sin sida. Så det så! (påminn mig om detta i nästa svacka tack. Haha)
Ni kanske känner mig nu, så vad blir nästa mening: Jo TACK GUD. Så enkelt är det bara.

Puss!

/ia.