söndag 31 juli 2011

att döden dö och livet leva

-
Historien om när jag nästan hade kunnat bli en möderska.
Eller dråperska i alla fall…

Brukar sitta på ”min” balkong när solen bjuder till det. Jag kallar den min för har aldrig sett nån annan i hela huset använda den. 2:a våningen. Och har allra oftast mina träskor på mig när jag går ut. Och nere på källarplan, alltså två våningar ner har familjen som bor där en uteplats med sina utemöbler. Och denna gång bar det sig inte bättre än att jag råkade putta ut min ena träsko ut från balkongen. Rakt ner mot deras uteplats! Oooops! Höll andan. Skulle jag höra ett skrik, vrål, eller dödsklagan? En träsko med lite fart gör nog ganska ont att få i huvudet, och kanske skulle kunna göra en del skada. Hade varit pinsamt.

Men… det satt ingen där.

Slutet gott allting gott. Som i alla sagor. Verklighetssagor med. Tror jag. Ja, jag tror att slutet blir bra.



mordvapen?


/ia.

1 kommentar:

Johanna sa...

Vad skönt att du inte dödade någon av misstag Ia...men om jag hade varit tvungen att bli dödad av misstag så hade jag lätt valt dessa träskor som mordvapen. Vackrare får man leta efter!