....

ge mig lite sanning. hård och obarmhärtig.

som ett slag i ansiktet. bara det är sanning.

och att jag idag satt min helt egna första PVK utan hjälp, sånt får man bli glad för. (ska förresten skriva mer om praktiken och det där om att bli sjuksköterska en annan dag tänkte jag..) Så det är kul när man får glädjas över lite praktiska framgångar när man vill spy på allt som har med skoluppgifteroch artiklar att göra. Arg! så det ska jag sluta tänka på. för jag svär högt. och det är inte likt mig. och jag gillar det inte.

och tänk att springa, lätt, på en gräsplan, och slå det perfekta inlägget. en känsla jag saknar. och kommer aldrig mer uppleva? lite sorgligt, är ju iallafall en 16 år gammal vän, den där fotbollsplanen....

och tänk, att göra nåra perfekta svängar med brädan i nysnö.

och jag gillar inte när jag överför mina känslor, mina dåliga känslor, på människor som inte kan rå för dem. Råkar i typ 90% av fallen bli mamma. Förlåt! Jag vill inte vara sån.. Ta ut trötthet, att man är arg på sig själv, (lat och dålig diciplin-känslor), besvikelser på andra personer på fel person. men det är så lätt hänt. Någon snäll dotter blir jag nog aldrig.

det här blev babbel om massa olika. men tänk, 3 bra grejer, 1 dålig. det var väl bra kämpat?

puss&gonatt.
/ia.