söndag 29 juni 2014

i såna här 'SD-tider', eller ja, valtider egentligen, så har ju debatten om Sveriges invandrarpolitik, rasism etc. blivit väldigt aktuellt. och jag tänkte ge er ett utav mina bidrag i debatten:



jag är så glad att Sverige är berikat med människor från andra länder. ja, det är så jag ser det, människor med annat ursprung än det 'helsvenska' gör Sverige rikare, på många olika sätt.
invandringen bidrar med kunskap, med arbetskraft, med nya insikter, historier och berättelser från andra kulturer än den svenska. vi behöver det. 

invandringen gör oss till ett öppnare folk, ett öppnare land. vi har så oerhört mycket att lära av andra människor, andra människor med andra livsvillkor.
många här i Sverige har ingen aning om hur det är att leva i krig, att fly från sitt land eller att leva i djup fattigdom. vi vet inte vad det innebär att lämna allt som är tryggt, allt som är hemma och bege sig till ett helt främmande land och en annan kultur.
en viktig fråga: hur hade du velat bli bemött och mottagen om du fick lov att fly från Sverige till ett för dig helt okänt land?

jag tror det mest är människor som aldrig kommit riktigt nära och lärt känna en 'osvensk' person som är rädda och skrämda för dem. många är rädda för det de inte känner till, så funkar ju vi människor. men bara man vågar möta andra människor med öppna sinnen (det är inte enkelt - alla har fördomar, jag med!) så finns det så mycket fantastiskt att se.

och jag är så tacksam att jag har fått höra några av de här berättelserna, från de som har en annan bakgrund än min.
jag är glad att jag berikats med människor från andra länder och kulturer i mitt liv.

bland de första minnena jag har om människor som inte såg ut exakt som mig är när jag var liten och det fanns en vän till familjen som jag träffade ibland, Getahun, min mammas kusin och nära väns man. Getahun och Margareta träffades när hon var i Etiopien och arbetade med biståndsarbete. jag minns honom som en sån genuint och otroligt snäll människa, och det är den bilden jag har av dem än idag. otroligt öppna, vänliga, generösa, glada. ja, äkta förebilder helt enkelt.
jag är glad att jag fick den positiva bilden av andra människor redan från början.
jag minns också som liten mammas vän som tog hand om flyktingar, och det talades alltid om det i positiva ordalag.

på min arbetsplats har jag berikats med flera fantastiskt kompetenta läkare och andra arbetskamrater från andra länder. de behövs. 
jag möter patienter från andra länder - visst är det svårt med språkförbistring men otroligt utvecklande att lära sig att kommunicera ändå. man lär sig nått annat.
två av mina studenter det senaste halvåret har haft sitt ursprung i andra länder, en från Estland och en från Burundi. och det har varit så lärosamt för mig att träffa dem. intressant att få lära sig något om estnisk och afrikans kultur.
jag är så imponerad av människor som växer upp under tuffa förhållanden, mycket tuffare än oss, och ändå blir så beslutsamma och viljestarka och kämpar hårt för att ta sig fram här i livet. kämpar hårt - och lyckas. jag har så mycket beundran till dessa människor.

och skulle det inte funnits några invandrare i Sverige M.s pappa aldrig kommit hit och då skulle ju inte vi träffats och varit tillsammans idag.

jag tror att om inte invandringen fanns skulle vi i Sverige missa mycket. vi skulle missa chansen att lära oss något annat än det som ursprungligen kommer härifrån. vi skulle missa så många spännande möten. vi skulle missa så mycket kunskap och lärdomar. vi skulle missa så mycket som livet vill lära oss.

så min egen personliga slutsats: vågar man vara öppen för det som är lite olikt en själv så har man så oerhört mycket att vinna.

hemma för mig
 



kärlek! och respekt.
/ia

Inga kommentarer: