en sak som jag som sagts slogs av när jag var i Indien och Nepal nu i höstas var: naturen, Guds skapelse, är alltid vackrare än de byggnader vi människor försöker bygga.
för även om jag besökte otaliga vackra byggnader och tempel, utsmyckade med stenar, kristaller, häftiga målningar osv. så var det ju inget som slår en vacker naturvy. jag var i spegelsalar, marmorbyggnader, såg Taj Mahal men det kunde absolut inte slå utsikten över Himalayas bergstoppar.
och jag tänker att det är så det är.
vi människor försöker avbilda Guds storhet, hans verk, men vi lyckas inte riktigt. för på de där fina monumenten är det ju oftast naturen man försöker avbilda, fint utskurna blommor i stenarna, målade naturlandskap osv. MEN. att titta ut över den riktiga, verkligt skapade naturen är ju så mycket mer häftigt.
för jag tänker att Gud har gjort det så vackert som det bara går att göra. och ingen människa kommer nog nånsin kunna bygga något som slår det. naturen gör mig andäktig. lugn. rofylld. den är så storslagen. både en liten skog i Falun som bergstopparna i Nepal.
naturens skönhet, den känsla av storslagenhet och frid som den ger mig, är för mig ytterligare ett bevis på att det måste finnas en skapare bakom det hela. alla ekosystem, som hänger så fantastiskt ihop. årstiderna. att solen går upp varje dag. bergen, havet, snön, vyerna.
människorna, som är så fantastiskt komplicerat skapade med alla våra celler och allt som måste vara i balans för att vi ska fungera. kroppen som så fantastiskt ofta reparerar sig själv och läker på ett fantastiskt sätt. alla små, små mekanismer som måste fungera för att vi ska kunna leva.
det lilla och det stora.
låt oss ta till vara på det. känna Gud i naturen. gå ut, stäng av musiken, se dig omkring, ta ett djupt andetag och känn friden.
och snälla, låt oss hjälpas åt att inte förstöra det. förstöra naturen med våra utsläpp och vårat skräp. förstöra oss själva och våra kroppar med all skit vi stoppar i oss, alla gifter vi drar i oss.
kärlek! /
för även om jag besökte otaliga vackra byggnader och tempel, utsmyckade med stenar, kristaller, häftiga målningar osv. så var det ju inget som slår en vacker naturvy. jag var i spegelsalar, marmorbyggnader, såg Taj Mahal men det kunde absolut inte slå utsikten över Himalayas bergstoppar.
och jag tänker att det är så det är.
vi människor försöker avbilda Guds storhet, hans verk, men vi lyckas inte riktigt. för på de där fina monumenten är det ju oftast naturen man försöker avbilda, fint utskurna blommor i stenarna, målade naturlandskap osv. MEN. att titta ut över den riktiga, verkligt skapade naturen är ju så mycket mer häftigt.
för jag tänker att Gud har gjort det så vackert som det bara går att göra. och ingen människa kommer nog nånsin kunna bygga något som slår det. naturen gör mig andäktig. lugn. rofylld. den är så storslagen. både en liten skog i Falun som bergstopparna i Nepal.
naturens skönhet, den känsla av storslagenhet och frid som den ger mig, är för mig ytterligare ett bevis på att det måste finnas en skapare bakom det hela. alla ekosystem, som hänger så fantastiskt ihop. årstiderna. att solen går upp varje dag. bergen, havet, snön, vyerna.
människorna, som är så fantastiskt komplicerat skapade med alla våra celler och allt som måste vara i balans för att vi ska fungera. kroppen som så fantastiskt ofta reparerar sig själv och läker på ett fantastiskt sätt. alla små, små mekanismer som måste fungera för att vi ska kunna leva.
det lilla och det stora.
låt oss ta till vara på det. känna Gud i naturen. gå ut, stäng av musiken, se dig omkring, ta ett djupt andetag och känn friden.
och snälla, låt oss hjälpas åt att inte förstöra det. förstöra naturen med våra utsläpp och vårat skräp. förstöra oss själva och våra kroppar med all skit vi stoppar i oss, alla gifter vi drar i oss.
kärlek! /
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar