har säkert skrivit något liknande inlägg men gör det igen:
vad underbart det är att få må bra!
tänk tanken att du får ångest/mår dåligt av att äta och i ett par timmar därefter. och så äter man ca 4-6ggr på en dag. det blir ganska många gånger/många timmar med dåligt mående.
nu
när jag inte längre får det. när jag inte lever mitt liv på det sättet..... är allt så mycket enklare, gladare, mer underbart. man kan se hur fantastiskt livet är (ibland iallafall, hehe) och framförallt: hur fantastiska andra människor är, hur fantastiskt det är att få leva i samspel och samklang med dem. ge och ta. ömsesidigt utbyte. skratta tillsammans - istället för att vara fylld av ett ångestmonster som vill äta upp en inifrån.
denna vecka har det varit semmeldagen. i många år en dag fylld av jobbigheter. jag gruvade mig flera dagar i förväg. för jag VILLE ju äta, det är ju gott. Men jag FICK INTE för mina inre röster. Jag ville inte för jag visste vilken ångest som skulle komma som ett brev på posten efteråt. Hur jag skulle ångra mig, hur jag skulle känna mig 'moffig' , utan självkontroll. Hur jag skulle förakta mig själv.
nu skiter jag i sånt där. jag vet att jag inte blir tjock av att äta en semla. jag tycker det är helt ok att njuta lite av det man kan i vardagen. jag inser det mysiga i av att sitta tillsammans med andra och njuta av fika och gemenskap. dessutom: Semlor är ju så fuckat gott! mitt favorit fika-bröd tror jag, skulle kunna äta det till frukost, lunch, middag - året om:) nästan..
igår var jag på examensmiddag hos Kristin. väldans trevligt.
förut var alltid sådana där tillställningar en blandning av glädje och ångest. jag blev alltid nervös och orolig när jag skulle käka middag tillsammans med mina vänner. ibland maskade jag mig ur, för att jag inte pallade. det där som skulle vara så trevligt, middag tillsammans med goda vänner... jag kunde aldrig riktigt slappna av. kunde inte njuta. satt och tänkte på hur lite jag måste äta och hur mycket jag måste träna dagen efter för att bli av med det där jag ätit.
damn! man kan inte leva sitt liv så. jag är ledsen över all glädje jag gått miste om under de här åren MEN sjukt glad över att jag gör så längre.
så lycklig och TACKSAM över att jag numera kan njuta och slappna av tillsammans med vänner även när det innehåller mat, efterätter, vin osv.
kalorierna har inte makten över mitt liv längre.
jag försökte få ner den där ångesten genom ord på ett papper en gång. har publicerat det förut men gör det igen. tycker jag har lyckats fånga en känsla.
vad underbart det är att få må bra!
tänk tanken att du får ångest/mår dåligt av att äta och i ett par timmar därefter. och så äter man ca 4-6ggr på en dag. det blir ganska många gånger/många timmar med dåligt mående.
nu
när jag inte längre får det. när jag inte lever mitt liv på det sättet..... är allt så mycket enklare, gladare, mer underbart. man kan se hur fantastiskt livet är (ibland iallafall, hehe) och framförallt: hur fantastiska andra människor är, hur fantastiskt det är att få leva i samspel och samklang med dem. ge och ta. ömsesidigt utbyte. skratta tillsammans - istället för att vara fylld av ett ångestmonster som vill äta upp en inifrån.
denna vecka har det varit semmeldagen. i många år en dag fylld av jobbigheter. jag gruvade mig flera dagar i förväg. för jag VILLE ju äta, det är ju gott. Men jag FICK INTE för mina inre röster. Jag ville inte för jag visste vilken ångest som skulle komma som ett brev på posten efteråt. Hur jag skulle ångra mig, hur jag skulle känna mig 'moffig' , utan självkontroll. Hur jag skulle förakta mig själv.
nu skiter jag i sånt där. jag vet att jag inte blir tjock av att äta en semla. jag tycker det är helt ok att njuta lite av det man kan i vardagen. jag inser det mysiga i av att sitta tillsammans med andra och njuta av fika och gemenskap. dessutom: Semlor är ju så fuckat gott! mitt favorit fika-bröd tror jag, skulle kunna äta det till frukost, lunch, middag - året om:) nästan..
igår var jag på examensmiddag hos Kristin. väldans trevligt.
förut var alltid sådana där tillställningar en blandning av glädje och ångest. jag blev alltid nervös och orolig när jag skulle käka middag tillsammans med mina vänner. ibland maskade jag mig ur, för att jag inte pallade. det där som skulle vara så trevligt, middag tillsammans med goda vänner... jag kunde aldrig riktigt slappna av. kunde inte njuta. satt och tänkte på hur lite jag måste äta och hur mycket jag måste träna dagen efter för att bli av med det där jag ätit.
damn! man kan inte leva sitt liv så. jag är ledsen över all glädje jag gått miste om under de här åren MEN sjukt glad över att jag gör så längre.
så lycklig och TACKSAM över att jag numera kan njuta och slappna av tillsammans med vänner även när det innehåller mat, efterätter, vin osv.
kalorierna har inte makten över mitt liv längre.
jag försökte få ner den där ångesten genom ord på ett papper en gång. har publicerat det förut men gör det igen. tycker jag har lyckats fånga en känsla.
De där tankarna.
Som övermannar dig.
Överfaller dig. Våldtar dig. Bränner dig. Äter dig.
Inifrån och ut.
Den där känslan.
Det gnager, tär, kliar, sticks.
Och du kvävs. Han stryper dig.
Den elaka herr Ångest, som bara vill det onda i ditt
liv.
Det där trycket – över ditt bröst.
När han tar det som är ditt.
Din glädje, ditt lugn, din frid - dig själv.
När han vill plåga dig.
I en helveteseld.
Den där oron
När det kryper i dig – kryper tusen kryp av obehag
Rastlösheten – bara springa, springa,
Fort
Bort från han
som jagar dig.
Han, som vill skrämma dig till döds.
Men
Det är inte sant.
Han finns inte.
Han är i din hjärna
Och ju mer du springer - desto fortare kommer han
jaga dig
Stanna upp
Andas
Se honom i ögonen
Dra ut honom i ljuset
Och du kommer se:
Han är bara inbillning. Ett luftslott.
Ditt hjärnspöke
-
Och nu är han död och finns
inte mer..!
FRI, GLAD och TACKSAM.
kärlek! /ia
1 kommentar:
Händelsevis kom jag att läsa det här samtidigt som jag precis fikat med kaffe och precis nygjord semla..och i kylen väntar flera nygjorda semlor till dig och pappa så här på alla hjärtans dag.. <3 love you!
Skicka en kommentar