I Bibeln står det rätt mycket om gärningar.
T.ex. att människor ska ära Gud när de ser de goda gärningar som de troende gör (borde göra). Att vi kristna ärar Gud genom att utföra goda gärningar. Att man ska få lön utefter sina gärningar. Att man ska vara ett föredöme -genom goda gärningar. Att vi ska uppmuntra varandra att utföra goda gärningar. Att en tro utan gärningar är död. Att man ska visa sin tro inte genom sina ord utan genom sina gärningar. Att tro utan gärningar är utan verkan. Att tron blir fullkomlig när den samverkar med gärningar. (leta i Bibeln själv om ni inte tror mig)
förr (typ några år sen eller så?) tyckte jag det här var jättejobbigt. Varför räcker det inte med att tro? Att tro i hjärtat - så är allt frid och fröjd. Men att jag måste göra grejer, det tyckte jag var jobbigt. Troligtvis på grund av just den inställningen, jag trodde att jag MÅSTE göra grejer. Som jag inte själv ville.
Nu tycker jag inte orden om gärningar är ett dugg skrämmande/jobbiga, utan jag ser det bara som en otroligt positiv möjlighet att få göra något gott. Orden peppar och sporrar mig enormt. Att göra något betydelsefullt med mitt liv, i det stora hela, mina livsmål och planer, men också det lilla vardagslivet: att varje gärning har betydelse.
Visst, man gör fel ibland. Så som man vet att man inte borde göra. Egoismen och bekvämligheten tar över. MEN tänk, vilken MÖJLIGHET, att varje dag få chansen att utföra något gott. Goda gärningar. Vara som ett träd som bär frukt: att människor blir glada i ens närhet. att man kan få sprida något gott: tröst, kärlek, empati, uppmuntran. Att man kan få hjälpa någon. Fysiskt, psykiskt, andligt, socialt eller hursomhelst.
När jag inte längre tycker det är läskigt/ pressande att behöva göra saker så ser jag hur otroligt fullproppad Bibeln är med dels personer som utför gärningar, goda eller onda, samt uppmaningar från Jesus att faktiskt göra saker. (älska, följa, bota, lysa, förlåta, tjäna, söka det goda, inte döma, be, ge, vara kloka, göra gott, tala gott, ge de hungriga mat, de nakna kläder osv)
Och det behöver inte alls vara det där du är rädd för eller inte vill göra (typ ställa dig på ett torg och predika) utan se det som en pepp på att det du är bra på, det är en gåva från Gud, och det vill han att du ska använda på bästa sätt.
Jag tror att livet, och tron, kan bli så oerhört mycket häftigare om man inte tänker att man ska begränsa det till vad man tror privat i sitt lilla hjärta, utan låter det speglas i det man gör. Jag tror att man, kortsiktigt och långsiktigt, kan påverka människor otroligt mycket och otroligt positivt om man delar med sig av de gåvor Gud gett en.
Sluta vara rädd för att du inte är tillräckligt 'bra'. Alla människor gör fel, så är det bara. Alla sårar någon annan någon gång. MEN det finns sådan oerhört stor potential att göra mer gott än ont. Om man liksom vågar vara den man är, den man är skapad till att vara.
Och jag tror det blir definitivt enklare att bli den där människan man själv, och Gud, vill att man ska vara om man försöker lyssna in hans röst, läsa hans ord, kommunicera genom bön.
Du har alla möjligheter i världen att påverka den här världen vi lever i på ett positivt sätt. Ta den chansen! Inte för att du måste, borde, utan för att det är så sjukt bra/häftigt/roligt att vara den goda versionen av sig själv.
det är vad jag tänker och tror.
kärlek! /ia.
T.ex. att människor ska ära Gud när de ser de goda gärningar som de troende gör (borde göra). Att vi kristna ärar Gud genom att utföra goda gärningar. Att man ska få lön utefter sina gärningar. Att man ska vara ett föredöme -genom goda gärningar. Att vi ska uppmuntra varandra att utföra goda gärningar. Att en tro utan gärningar är död. Att man ska visa sin tro inte genom sina ord utan genom sina gärningar. Att tro utan gärningar är utan verkan. Att tron blir fullkomlig när den samverkar med gärningar. (leta i Bibeln själv om ni inte tror mig)
förr (typ några år sen eller så?) tyckte jag det här var jättejobbigt. Varför räcker det inte med att tro? Att tro i hjärtat - så är allt frid och fröjd. Men att jag måste göra grejer, det tyckte jag var jobbigt. Troligtvis på grund av just den inställningen, jag trodde att jag MÅSTE göra grejer. Som jag inte själv ville.
Nu tycker jag inte orden om gärningar är ett dugg skrämmande/jobbiga, utan jag ser det bara som en otroligt positiv möjlighet att få göra något gott. Orden peppar och sporrar mig enormt. Att göra något betydelsefullt med mitt liv, i det stora hela, mina livsmål och planer, men också det lilla vardagslivet: att varje gärning har betydelse.
Visst, man gör fel ibland. Så som man vet att man inte borde göra. Egoismen och bekvämligheten tar över. MEN tänk, vilken MÖJLIGHET, att varje dag få chansen att utföra något gott. Goda gärningar. Vara som ett träd som bär frukt: att människor blir glada i ens närhet. att man kan få sprida något gott: tröst, kärlek, empati, uppmuntran. Att man kan få hjälpa någon. Fysiskt, psykiskt, andligt, socialt eller hursomhelst.
När jag inte längre tycker det är läskigt/ pressande att behöva göra saker så ser jag hur otroligt fullproppad Bibeln är med dels personer som utför gärningar, goda eller onda, samt uppmaningar från Jesus att faktiskt göra saker. (älska, följa, bota, lysa, förlåta, tjäna, söka det goda, inte döma, be, ge, vara kloka, göra gott, tala gott, ge de hungriga mat, de nakna kläder osv)
Och det behöver inte alls vara det där du är rädd för eller inte vill göra (typ ställa dig på ett torg och predika) utan se det som en pepp på att det du är bra på, det är en gåva från Gud, och det vill han att du ska använda på bästa sätt.
Jag tror att livet, och tron, kan bli så oerhört mycket häftigare om man inte tänker att man ska begränsa det till vad man tror privat i sitt lilla hjärta, utan låter det speglas i det man gör. Jag tror att man, kortsiktigt och långsiktigt, kan påverka människor otroligt mycket och otroligt positivt om man delar med sig av de gåvor Gud gett en.
Sluta vara rädd för att du inte är tillräckligt 'bra'. Alla människor gör fel, så är det bara. Alla sårar någon annan någon gång. MEN det finns sådan oerhört stor potential att göra mer gott än ont. Om man liksom vågar vara den man är, den man är skapad till att vara.
Och jag tror det blir definitivt enklare att bli den där människan man själv, och Gud, vill att man ska vara om man försöker lyssna in hans röst, läsa hans ord, kommunicera genom bön.
Du har alla möjligheter i världen att påverka den här världen vi lever i på ett positivt sätt. Ta den chansen! Inte för att du måste, borde, utan för att det är så sjukt bra/häftigt/roligt att vara den goda versionen av sig själv.
det är vad jag tänker och tror.
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar