senaste tiden har jag haft lite beslutsångest deluxe. ålderskris och vad vill jag med mitt liv och om jag inte gör det nu så blir allt för sent.
senast igår förmiddag var jag på väg in till min chef för att säga att jag ångrat mig om vikariatet jag blivit erbjuden. att jag inte vill bli fast. att jag vill åka till Afrika i vår.
ja det har varit den jobbiga frågan. Afrika eller inte Afrika? och jag SKA åka till Afrika, så är det bara. MEN det blir inte att jag gör det i vår.
och det känns bra faktiskt.
visst, man ska passa på att leva livet, göra det man vill göra medan man är ung och fri. MEN eftersom jag inte hade någon super-genomtänkt plan på vad jag ville göra och hur, ingen drömresa på gång, så känns det okej att vänta lite, till nästa år typ.
däremot, det vikariat jag blivit erbjuden känns lite som ett drömvik. 75% i botten, att utgå ifrån, sen möjlighet att jobba extra på det. 100% över sommaren (inte helt drömmen kanske, men det funkar!). sen ett graviditetsvik i typ ett år från september - september 2014. Långt fram ju!
allt det här är bara muntligt avtalat och inga papper påskrivna, så än ska man väl inte säga hej. och ja, jobbar jag så länge så har jag väl kanske tillräckligt med LAS-dagar för att bli fast anställd. om man nu vill det...
.. då kommer jag ha jobbat ca 2,5 år på öron. kanske dags att byta?
MEN det känns himla bra, för det är en väldans bra arbetsplats och jag har världens bästa kollegor. på riktigt! utvecklas fortfarande massor, rolig blandning av patienter.
och det jag egentligen tänkte säga med det här inlägget var att jag tror det är viktigt (speciellt om man är en vel-putt som jag och tycker det är svårt och jobbigt med beslut) att när man väl har tagit sitt beslut så gäller det att vara glad och nöjd med det. inte ångra sig, inte gräma sig, inte tänka om.
så nu tänker jag inte tänka på: tänk om jag aldrig kommer till Afrika utan: åh vad roligt att jag har jobb på en superbra arbetsplats i nästan ett och ett halvt år framöver! i en stad jag trivs i. jag har möjlighet att rota mig, utveckla relationer, investera min tid i meningsfulla saker. fundera ännu mera på vad jag vill med mitt liv, vad jag vill kämpa för. jag har en vecka i Italien i september att se fram emot, och fyra veckor i Indien & Nepal i höst, så resande blir det ju ändå :)
ja.
jag är riktigt GLAD faktiskt. lite läskigt, men spännande att prova på att vara nått annat än timmis. man kanske blir liksom ännu mera delaktig då på nått vis.
och ja det här innebär ju också plötsligt att jag blir bjurs/falu-bo i minst ett och ett halvt år till. (förresten kan man ju säga upp sig om man rå-ångrar sig!) det bara förlängs och förlängs, mina göteborgs, umeå och new york planer kanske flyger åt skogen? just nu känns det helt ok.
nöjd och fridfull över mitt val. litar på att Gud har nån smart plan för mig och mitt liv. yeah yeah.
kärlek! /ia.
senast igår förmiddag var jag på väg in till min chef för att säga att jag ångrat mig om vikariatet jag blivit erbjuden. att jag inte vill bli fast. att jag vill åka till Afrika i vår.
ja det har varit den jobbiga frågan. Afrika eller inte Afrika? och jag SKA åka till Afrika, så är det bara. MEN det blir inte att jag gör det i vår.
och det känns bra faktiskt.
visst, man ska passa på att leva livet, göra det man vill göra medan man är ung och fri. MEN eftersom jag inte hade någon super-genomtänkt plan på vad jag ville göra och hur, ingen drömresa på gång, så känns det okej att vänta lite, till nästa år typ.
däremot, det vikariat jag blivit erbjuden känns lite som ett drömvik. 75% i botten, att utgå ifrån, sen möjlighet att jobba extra på det. 100% över sommaren (inte helt drömmen kanske, men det funkar!). sen ett graviditetsvik i typ ett år från september - september 2014. Långt fram ju!
allt det här är bara muntligt avtalat och inga papper påskrivna, så än ska man väl inte säga hej. och ja, jobbar jag så länge så har jag väl kanske tillräckligt med LAS-dagar för att bli fast anställd. om man nu vill det...
.. då kommer jag ha jobbat ca 2,5 år på öron. kanske dags att byta?
MEN det känns himla bra, för det är en väldans bra arbetsplats och jag har världens bästa kollegor. på riktigt! utvecklas fortfarande massor, rolig blandning av patienter.
och det jag egentligen tänkte säga med det här inlägget var att jag tror det är viktigt (speciellt om man är en vel-putt som jag och tycker det är svårt och jobbigt med beslut) att när man väl har tagit sitt beslut så gäller det att vara glad och nöjd med det. inte ångra sig, inte gräma sig, inte tänka om.
så nu tänker jag inte tänka på: tänk om jag aldrig kommer till Afrika utan: åh vad roligt att jag har jobb på en superbra arbetsplats i nästan ett och ett halvt år framöver! i en stad jag trivs i. jag har möjlighet att rota mig, utveckla relationer, investera min tid i meningsfulla saker. fundera ännu mera på vad jag vill med mitt liv, vad jag vill kämpa för. jag har en vecka i Italien i september att se fram emot, och fyra veckor i Indien & Nepal i höst, så resande blir det ju ändå :)
ja.
jag är riktigt GLAD faktiskt. lite läskigt, men spännande att prova på att vara nått annat än timmis. man kanske blir liksom ännu mera delaktig då på nått vis.
och ja det här innebär ju också plötsligt att jag blir bjurs/falu-bo i minst ett och ett halvt år till. (förresten kan man ju säga upp sig om man rå-ångrar sig!) det bara förlängs och förlängs, mina göteborgs, umeå och new york planer kanske flyger åt skogen? just nu känns det helt ok.
nöjd och fridfull över mitt val. litar på att Gud har nån smart plan för mig och mitt liv. yeah yeah.
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar