en del av mina inlägg på senaste tiden har ju gått på temat att det lilla är meningsfullt, att det är sporrande att bli uppmanad att göra saker, att det kanske ibland fokuseras för mycket på vissa sakfrågor i frikyrkan (alkohol och sex) osv.
och här kommer ytterligare ett sådant inlägg, eller en fortsättning snarare:
det är enkelt att göra saker som betyder mycket för många människor. ändå kan vi fokusera så mycket på det där som betyder något för MIG.
jag är åter inne på det där med t.ex. sex- och alkohol-grejen/attityderna inom frikyrkan vs. viljan att göra något för andra.
den där duktigheten, att det är fasaderna utåt som räknas. visst, det kan vara bra att tänka på att man är ett föredöme eller att ta avstånd från vissa saker blir en markering mot det här samhället vi lever i där kropp och sex lätt kan bli en slit-och slängvara som utnyttjas tills allt blir alldeles urvattnat eller en alkoholindustri som sätter så många människor i skiten.
MEN.
i kristenheten, där jag umgåtts, har det i vissa kretsar varit självklart att leva 'fromt' och inte se åt alkohol eller kyssa en kille man inte är i princip-gift-med...
...men när vi går på affären och handlar, så är det ingen som ens tänker tanken att handla miljömedvetet. de något dyrarare kravbananerna är liksom inte ens ett alternativ.
många kunde inte alls tänka sig att lägga pengar i kollektboxen eller att ge något till en tiggare.
arbeta ideelt? nä fy!
öh ursäkta vad sa du? kravbananer? vad har sex och kravbananer med varandra att göra?
jo det ska jag berätta nu!
att ha sex med fel person kan skada dig själv. och den andra parten. alltså två personer. och ja, har man sex hejvilt med vem som helst kan ju iofs ganska många personer bli skadade. och JA, det är ett viktigt sätt att ära Gud, sin skapare, att hantera sex på ett bra sätt.
MEN också: att vara en medveten konsument. att försöka handla krav, rättvisemärkt, miljömärkt osv, kan påverka oerhört många personer! (men du kanske inte tycker att det räknas eftersom du inte ser och inte känner de här personerna, eftersom de råkar bo i Afrika, Sydamerika eller Kina. människor är ju lite mindre värda då eller? det kanske inte spelar nån roll att människor blir förgiftade på bananplantage, att barnarbete är vanligt i Asien, att regnskogar skövlas i Brasilien? det där är ju inte världens centrum, Sverige, liksom?)
att ge pengar till välgörenhet, matpaket, vaccinationsprogram, skaffa ett fadderbarn , hur många människors liv tror du vi kan påverka på ett positivt sätt då? massvis!
att ta hand om skapelsen och ALLA människorna på jorden, är också ett sätt att ära Gud. och jag tror det är viktigt.
att syna sin egen moral in i sömmarna, så mycket att man bara kollar ner i sin egen navel och förvrider hjärnsubstansen på sig själv, och dömer sig själv hårt hårt hårt när man misslyckas, tror jag på något sätt kan vara en sorts egoism. som att mitt liv vore det viktigaste i hela universum.
visst, det är bra att tänka på vilken sorts människa man vill vara och syna sina handlingar och se vad de får för konsekvenser.
men att bara fokusera på sig själv, om man lyckas leva upp till alla höga krav man själv, eller andra (man tror att andra) har på en, tror jag kan leda till att man glömmer bort de andra.
de andra, som behöver vår hjälp,
jag tror man kan bli så fokuserad på att leva rätt, vara rätt, att JAG ska bli en 100-poängs människa, att man blir både handlingsförlamad och paralyserad.
man tror att man måste bli rätt först, och sedan kan man börja agera. man tror att om man misslyckats och gjort fel, 'syndat', så är det kört och då är man aldrig mera värd att försöka påverka andra. man tror att man först måste bli glad och lycklig, sen kan man hjälpa andra.
man tror att man måste kunna hela Bibeln utantill för att få yttra sig i tros-frågor (haha, ordvitsen där!).
man tror att man måste vara rik innan man kan dela med sig av pengar till andra.
man tror man måste förstå allt om Gud innan man kan börja prata offentligt om honom.
kanske det är precis tvärtom? jag tror det. jag har upplevt det.
- man blir glad och lycklig av att dela med sig och hjälpa andra. man kan innebära något positivt för andra även om man själv mår dåligt. och kanske är det i den processen, när man slutar navelskåda sitt eget mående som det vänder och man inser: heey, jag är en helt ok människa och det räcker med att jag gör så gott jag kan.
- kanske är det när jag delar med mig av mina materiella tillgångar, mina pengar, trots att jag är en 'fattig' student (hur många är egentligen fattiga av oss medelklass-svenssons?) som min ekonomi blir välsignad.
- kanske är det när jag inser att jag aldrig helt och fullt kan fatta Gud (det är ju det som är det bra, att han är större och smartare än vi kan förstå) och aldrig helt kommer inse Bibeln till 100%, som jag ser det spännande och utmanande i att försöka leva i det lilla jag fattar, istället för att tro att kunskap om allt är det som ska lösa livets mysterium..
kärlek! /ia
och här kommer ytterligare ett sådant inlägg, eller en fortsättning snarare:
det är enkelt att göra saker som betyder mycket för många människor. ändå kan vi fokusera så mycket på det där som betyder något för MIG.
jag är åter inne på det där med t.ex. sex- och alkohol-grejen/attityderna inom frikyrkan vs. viljan att göra något för andra.
den där duktigheten, att det är fasaderna utåt som räknas. visst, det kan vara bra att tänka på att man är ett föredöme eller att ta avstånd från vissa saker blir en markering mot det här samhället vi lever i där kropp och sex lätt kan bli en slit-och slängvara som utnyttjas tills allt blir alldeles urvattnat eller en alkoholindustri som sätter så många människor i skiten.
MEN.
i kristenheten, där jag umgåtts, har det i vissa kretsar varit självklart att leva 'fromt' och inte se åt alkohol eller kyssa en kille man inte är i princip-gift-med...
...men när vi går på affären och handlar, så är det ingen som ens tänker tanken att handla miljömedvetet. de något dyrarare kravbananerna är liksom inte ens ett alternativ.
många kunde inte alls tänka sig att lägga pengar i kollektboxen eller att ge något till en tiggare.
arbeta ideelt? nä fy!
öh ursäkta vad sa du? kravbananer? vad har sex och kravbananer med varandra att göra?
jo det ska jag berätta nu!
att ha sex med fel person kan skada dig själv. och den andra parten. alltså två personer. och ja, har man sex hejvilt med vem som helst kan ju iofs ganska många personer bli skadade. och JA, det är ett viktigt sätt att ära Gud, sin skapare, att hantera sex på ett bra sätt.
MEN också: att vara en medveten konsument. att försöka handla krav, rättvisemärkt, miljömärkt osv, kan påverka oerhört många personer! (men du kanske inte tycker att det räknas eftersom du inte ser och inte känner de här personerna, eftersom de råkar bo i Afrika, Sydamerika eller Kina. människor är ju lite mindre värda då eller? det kanske inte spelar nån roll att människor blir förgiftade på bananplantage, att barnarbete är vanligt i Asien, att regnskogar skövlas i Brasilien? det där är ju inte världens centrum, Sverige, liksom?)
att ge pengar till välgörenhet, matpaket, vaccinationsprogram, skaffa ett fadderbarn , hur många människors liv tror du vi kan påverka på ett positivt sätt då? massvis!
att ta hand om skapelsen och ALLA människorna på jorden, är också ett sätt att ära Gud. och jag tror det är viktigt.
att syna sin egen moral in i sömmarna, så mycket att man bara kollar ner i sin egen navel och förvrider hjärnsubstansen på sig själv, och dömer sig själv hårt hårt hårt när man misslyckas, tror jag på något sätt kan vara en sorts egoism. som att mitt liv vore det viktigaste i hela universum.
visst, det är bra att tänka på vilken sorts människa man vill vara och syna sina handlingar och se vad de får för konsekvenser.
men att bara fokusera på sig själv, om man lyckas leva upp till alla höga krav man själv, eller andra (man tror att andra) har på en, tror jag kan leda till att man glömmer bort de andra.
de andra, som behöver vår hjälp,
jag tror man kan bli så fokuserad på att leva rätt, vara rätt, att JAG ska bli en 100-poängs människa, att man blir både handlingsförlamad och paralyserad.
man tror att man måste bli rätt först, och sedan kan man börja agera. man tror att om man misslyckats och gjort fel, 'syndat', så är det kört och då är man aldrig mera värd att försöka påverka andra. man tror att man först måste bli glad och lycklig, sen kan man hjälpa andra.
man tror att man måste kunna hela Bibeln utantill för att få yttra sig i tros-frågor (haha, ordvitsen där!).
man tror att man måste vara rik innan man kan dela med sig av pengar till andra.
man tror man måste förstå allt om Gud innan man kan börja prata offentligt om honom.
kanske det är precis tvärtom? jag tror det. jag har upplevt det.
- man blir glad och lycklig av att dela med sig och hjälpa andra. man kan innebära något positivt för andra även om man själv mår dåligt. och kanske är det i den processen, när man slutar navelskåda sitt eget mående som det vänder och man inser: heey, jag är en helt ok människa och det räcker med att jag gör så gott jag kan.
- kanske är det när jag delar med mig av mina materiella tillgångar, mina pengar, trots att jag är en 'fattig' student (hur många är egentligen fattiga av oss medelklass-svenssons?) som min ekonomi blir välsignad.
- kanske är det när jag inser att jag aldrig helt och fullt kan fatta Gud (det är ju det som är det bra, att han är större och smartare än vi kan förstå) och aldrig helt kommer inse Bibeln till 100%, som jag ser det spännande och utmanande i att försöka leva i det lilla jag fattar, istället för att tro att kunskap om allt är det som ska lösa livets mysterium..
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar