drömmar gjorda av glas

ibland drabbas jag ju av den där känslan av att jag inte gör något. att allt hela tiden måste vara meningsfullt och när jag inte räddar världen så slänger jag bort mitt liv. det är bra att ha höga ambitioner, men det är lätt att prestationsångesten tar över. istället för livsglädjen. att det blir för mycket grubblerier och navelskåderi, istället för glädjespridning. 

då är det bra att tänka såhär istället, som jag har försökt börjat göra:

ALLT man gör som betyder NÅGOT, (om det så är det lilla minsta av det minsta,) för någon annan, är viktigt och meningsfullt.

att hålla upp dörren för någon. le mot en tant. erbjuda sig att diska. hålla någon som spyr i handen. bjuda någon på fika. skicka ett gulligt sms. 
ja ni fattar. listan kan göras oändlig. det där lilla. 

med den inställningen är det så mycket enklare att slappna av och släppa pressen på sig själv. lättare att hitta det meningsfulla i den lilla, vackra, vardagen.

sen kan man ju drömma om att göra något stort också.
ska ju förresten berätta om mitt nya projekt. gör det snart :) nu är det lite mera bestämt och klart, men inte hundra ännu - vi får se om det blir bra.

puss och godnatt.
kärlek! /ia.

ps. och om man vill bibel-koppla det hela kan man ju tänka på att Jesus sa: allt vad ni har gjort för en av dessa som är mina minsta, det har ni gjort för mig.

det tål att tänkas på.
puss igen!  d.s