fick mig ju lite indiska vänner när jag var där i höstas, bland annat en kille som jobbar som dörrvakt/vaktmästare/assistent på den vårdcentral där jag var i nio veckor.
han berättade att patienterna på vårdcentralen frågar efter mig och undrar när jag ska komma tillbaka. tror ni att hjärtat smälter eller?
blir både alldeles glad och ledsen på samma gång. för det är ju så när man bygger relationer på ett ställe där man inte stannar kvar... man åker, och kommer troligtvis aldrig tillbaka. och det känns lite, lite som man sviker.
kärlek! /ia
blir både alldeles glad och ledsen på samma gång. för det är ju så när man bygger relationer på ett ställe där man inte stannar kvar... man åker, och kommer troligtvis aldrig tillbaka. och det känns lite, lite som man sviker.
men ändå.
det värmer. och svider.
och jag undrar hur många fler gånger ska man göra så? får man göra så? bygga relationer som är kortsiktiga? bygga relationer när man vet att man åker? men jag tror att det ändå är värt det. dom fina minnena tillsammans, är värt det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar