You're a supernova, you take my breath away

jaha, och så imorgon var det dags för Tjejvasan igen. tredje året i rad.

men det är annorlunda i år. är inte alls lika nervös eller samma prestationsångest. börjar ju få lite rutin på det.

men, framförallt, och det är ju lite tråkigt: jag har inte så mycket prestationsångest eftersom jag vet att jag inte kommer kunna prestera på den nivån jag vill. jag kommer inte kunna förbättra min tid och placering från förra året (som i efterhand ju var bra gjort, 31:a i motionsklass, av över 7000 deltagare), och man vill ju hela tiden förbättra sig. så det känns ju lite avslaget på nått vis.
varför jag inte kommer förbättra mig? har rejält sämre kondis och sämre grundträning i kroppen än förra året, var ju i Indien 3mån i höstat och mest latade mig :)
och inte har jag direkt hårdtränat sen jag kom hem heller, förra året hade jag ju Vasaloppet som motiverade mig.

MEN
lite mål kan man ju självklart ha ändå:
- göra mitt bästa och vara rejält trött när jag kommer i mål
- slå tiden från min första Tjejvasa: 2.37
- spöa morsan

har varit lite sugen på att sälja min startplats men nu när jag ändå ska åka är jag i allafall ruggigt motiverad att göra det så bra som möjligt. 

det värsta är: att pressa kroppen när man inte är i form och är dåligt tränad är ju så himla jobbigt. jag bävar helt enkelt för 30km:s plåga imorgon.

man ska härdas! :D

vi hörs imorn. 

puss. 

kärlek! /ia.