when I’m on my knees, I still belive

ibland 'roar' jag mig med att läsa lite gamla blogginlägg jag skrivit. brukar ta samma månad som nu, fast föregående år. att se hur man tänkte, levde, för ett år sen gör att man får lite bättre perspektiv på de steg man tagit, den utveckling man gjort.

och OJ. jag blir nästan lite rädd. och ledsen. och glad. 
för när jag läser februari 2012:s tankar så ser jag hur ätstörningsstyrda de delvis är. och då tyckte jag ändå (och så var det ju också) att jag var mycket friskare än förut. men jag ser så många strimmor av ångest. och då försöker man ju delvis ändå hålla det utanför bloggen.

och då inser jag: vad frisk jag blivit. utan att jag nästan tänkt på det själv. kanske framförallt under och efter Indien-resan. vilken välsignelse det är. att få må bra trots att man inte är helnöjd med kroppen. vem är det liksom? men den är stark, den är frisk och den bär mig. jag har så mycket mer energi och livslust nu. har så det räcker till att dela med mig av till andra. DET är någonting stort att vara tacksam över.

ett annat friskhetstecken är att jag inte känner så stort behov av att prata om det. förut ville jag, men jag gjorde det inte. stängde in mina sjuka tankar i mig själv. men nu är det ok ändå.

eftermiddagspromenad efter att jag vaknat efter nattjobb igår.

någonting i lite samma tema:
idag har jag fått uppleva den där förunderliga känslan av att vara glad utan anledning. eller jo, egentligen finns det ju massa anledningar att vara glad jämt, typ mat på bordet, tak över huvudet, frisk kropp, familj och vänner osv.
men i dag har jag haft den där häftiga känslan av att vara buren.
för det är liksom inte så att det inte alls finns några bekymmer i mitt liv. det gör det. saker som gör mig livrädd. jag är rädd att gå sönder. jag är rädd för aldrig mer. men det är häftigt att känna hur man kan få bli lyft ovanför de där bekymren och känna: jag är inte rädd. allt ordnar sig.
smärta gör ont, men man dör inte av det. jag vet att jag överlever. inte för att jag är stark. jag är ganska svag faktiskt, i mig själv. men det finns kraft att hämta. och hämtar man kraft från honom som skapat hela jorden så borde det ju finnas rätt rejält att ta av. eller hur? :)


OCH
idag har också varit en soft dag för att jag har haft lust, kraft, ork och energi till att göra sånt där man aldrig gör annars. bockat av tusen punkter på to-do-listan. såna här dagar när jag är 'tvingad' till vila (ska ju åka stafettvasan imorgon och sparar på krutet- då ska energin spruta!) och man dessutom är jobb-ledig så får jag ju lov att sysselsätta mig med annat. och det kan vara skönt och roligt. när jag jobbar eller tränar hårt blir jag ju ofta så trött att allt annat känns jobbigt att ta tag i.
men idag har jag tvättat, sytt, plockat ihop, packat, sorterat kläder, lådor, flyttkartonger osv. packat upp julklappar, haha.
en riktig pysseldag här hemma, och I like it.
det är nice att umgås med folk när man är ledig. men ibland är det nog bra att lugna sig och få lite egentid också.

såna här dagar blir man ju sugen på att ha sitt eget hem igen och pyssla och dona och feja och göra det fint och så. inreda. 
vi får la se när det blir verklighet igen. ska nog inte bo hemma hela livet iaf ;)

men en sak som jag stor-gillar med lilla Baggbo är att det inte är så mycket gatlampor här så man får promenera i mörkret. mysigt och perfekt för att tänka och drömma. man ser stjärnorna och månljuset. känner sig lite ett med naturen och världen sådär. flummigt? - jag är lite flummig ibland.

kärlek! /ia.