tänkte på en sak när jag gick ut från jobbet (sjukhuset) häromdagen: här går jag ut, tar helg, är ledig och fri. många andra som går ut genom de här dörrarna är långt ifrån fria. de är bundna i sjukdomar, bundna i sina egna kroppar.
de kan inte lämna det sjuka i dörren, utan måste släpa med det hem. den där sjukdomen, skadan de inte har bett om. men drabbats av ändå. det tar aldrig paus, aldrig ledigt, aldrig helg.
det är så sjuuuukt TACKSAMT att få vara fri och frisk. man glömmer ofta det.
kärlek! /ia
de kan inte lämna det sjuka i dörren, utan måste släpa med det hem. den där sjukdomen, skadan de inte har bett om. men drabbats av ändå. det tar aldrig paus, aldrig ledigt, aldrig helg.
det är så sjuuuukt TACKSAMT att få vara fri och frisk. man glömmer ofta det.
 |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar