lill-syrran

ett litet blivande sjuksköterskeinlägg:

Är ju på Vårdcentral, i Borlänge. Pendlandet går bättre än förväntat, eftersom jag lånar mammas bil. lyxigt. Och det är skitKUL på den här praktiken tycker jag, för det mesta. Bra va? Så roligt så att jobba inom primärvården skulle kunna vara något, kanske vidareutbilda sig till distriktsköterska nån gång när man blir lite äldre och klokare. Och att gå må-fre dagtid är faktiskt riktigt skönt, även om det innebär uppstigning före sex fem dar i rad. Men så skönt att hinna träna (eller vad man nu vill göra på sin fritid...hmm) varje kväll. Och skönt att de verkar hinna ha rast varje dag inom primärvården. Jag gillar jobb, men jag gillar raster också ;)

och vad gör jag då? Lite blandat. Kikar och försöker lära mig så mycket jag kan. Har iallafall hittills lärt mig ta EKG, övat mer på blodtryck, gett intramuskulära injektioner ( => sprutor i stjärten), såromläggningar, sticker folk i fingret, urinprov osv... Riktigt kul att träffa såna blandade patientkategorier, allt från småbarn till gamlingar.

Förra veckan var dock.... inte riktigt lika kul, fast helt ok den med. Då skulle jag vara med Vård-i-hemmet-teamet en vecka. Och det var ju bra att se det med, men kändes som det var mycket bilåkande och man hann inte se lika många patienter, och det var bara sjuka äldre, inte lika blandat. Och helt sjuka bensår, men det var intressant. Fast väldigt synd om patienterna förstås. Och så tycker jag det är jobbigt att man inte kan gå på toa när man vill utan måste hålla sig halva dan (för man vill INTE låna patienternas toa, så som det ser ut hemma hos många...) och jag är ofta en kissnödig tjej så..
Ja, misären hemma hos många var faktiskt väldigt jobbig att se. Det finns så många ensamma människor i det här landet. Som i princip ruttnar bort ensamma i sina lortiga lägenheter. Tragiskt.
Och fy vad hundar är äckliga och obehagliga, den åsikten förstärktes också under förra veckan.
Nä, jag vill jobba nånstans där man: kan gå på toa, slipper hundar svansandes runt benen och nosandes i skrevet och där man slipper se människors lortiga hem....


Och när man är på praktik lär man ju ta chansen att sjukvårds-utreda sig själv lite också:) så idag fick jag svart på vitt ta reda på det jag misstänkt: rätt kassa blodvärlden, alltså järnbrist. Så var det med det och har nog haft det sen minst juni. Och det bra med att veta det är ju att man, iallafall delvis, har en förklaring till den där enormt jobbiga tröttheten som liksom drar in som en blöt filt och lägger sig över en, och det spelar ingen roll hur mycket man sover. Bra också för då inser jag att jag nog måste skippa blodgivningen ett tag. Bra för att jag gick och köpte järntabletter på en gång, så nu ska jag kureras. Dåliga saker är ju att man får svart på vitt att man får sänkt prestationsförmåga av järnbrist, så om man hade tagit hand om sig lite bättre kanske träningen gått bättre (man får ju liksom sämre syresättning - kondis) av det, och jag hade kanske kunnat t.ex. fått ett bättre Tjejvaseresultat utan järnbrist.

Googlade lite och detta är några smickrande symtom (som är väldigt vanligt, speciellt bland tjejer, så kolla upp er vettja om ni är väldigt trötta och så): håravfall, försämrad kontroll av kroppstemperatur (man fryser lätt), depression, minskad fysisk kapacitet och uthållighet, trötthet, nedsatt minne och inlärningsförmåga och minskad sexlust. Kul grejer, inte konstigt att jag är som jag är kanske, haha.

Och kanske inte så konstigt att jag drabbats heller när man läser att riskgrupper var bla. kvinnor, blodgivare, idrottare och vegetarianer. Typ check, check, check.

Kureringen kan nog ta tid men sen ska jag bli pigg, glad, varm, bra fysisk prestationsförmåga och ett sexgalet-monster. Eller... inte det sista kanske...?

Jaha, det var dagens järnbrist-lektion från er lill-syrra.

puss och godnatt och imorn är det dags för facebook och bloggfasta igen. Jag vet inte vad det blivit för fel på mig, men jag ser typ fram emot det. Skönt att slippa hålla koll på människor man ändå egentligen inte känner.

huj!
/ia.