glad.

Andra inlägget denna dag, måste vara rekord =) men de är för att de händer så mycket just nu som berör mig. Och känslostormarna måste ju som sagt ut, och de blir alltid i denna blogg.
Känslig ja… haha, nästan överkänslig. När ja blir lessen gråter ja som ett barn och nu när ja är glad, blir ja överdrivet glad och vill bara skutta, hoppa, dansa, skrika. Men de är väl bra man har lite känslor i kroppen, ingen dö sill här inte.

Hursomhelst, vad har hänt? Jo, hade ju som sagt bestämt mig för sthlm även om det innebar att jag fick lov att hoppa av sjuksköterska för att kanske inte komma in igen. Men ja var beredd att ta den risken. Mejlade studie-tanten och berättade mitt beslut. Förklarade också då varför jag så gärna vill det här, måste det här för känna att ja lever. (går inte alltför djupt in på det här, men om nån undrar är det bara att fråga face-to-face, inget ja inte klarar av att prata om, men onödigt att skriva ut över hela cybervärlden).

Skrev inte till studie”tanten” så mycket i förhoppning av att få beslutet ändrat, ville mer förklara min syn på saken. Så tror ni ja blir glad och lycklig när hon skriver tillbaka att det är tillräckliga skäl både socialt och medicinskt och att jag ska göra en ny ansökan och skriva att jag samtalat med henne, så skulle ja få de beviljat! Jippi! Detta innebär att jag som hade tagit beslutet att trots allt våga hoppa av, nu allra troligast får va i sthlm ett år och ändå har min plats på ssk i Falun kvar. Så som ja trodde från början. Och ja slipper oroa mig för framtiden, vet att ja kan komma tillbaka, sen får vi se vad som händer under året, kanske iaf blir nått helt annat… men så skönt!

Och jag är så tacksam. Till studievägledaren som visade sig som en fin medmänniska, till mig själv att ja vågade förklara min situation, och inte minst till Gud. Känns som jag sats på prov, att jag har fått visa att jag verkligen vill detta eftersom jag var beredd att ge upp en säker utbildning. Och sen när ja vågade satsa, så ordnade sig allt ändå. Och igen, tack alla som peppat och stöttat.

Nu måste ja snart ut och göra av med denna glädjens överskottsenergi. de får bli ut på mina älskade stigar i bjursberget och springa runt lite =) Nice! Bara de vill sluta regna…
Och sen ska ja unna mig att fira, med käk på dössberget med mina fina flickor. Det är jag värd!

(undrar hur länge den här euforin håller i sig, borde vara jämt! Ja blir snäll av den också, för nu ska ja skicka pengar till barn i rumänien, som ett fysiskt tecken på min tacksamhet. Det är dom värda!)

typ såhär glad är ja nu :D

Love
/Ia.