"att välja är att bli vuxen" Men varför ska det kännas så svårt att göra ett val?
Nu måste ja avreagrea mig igen, och då får de bli här, finns inte så mycket annat till hands…
Jag borde inte prata i telefon med studievägledare, blir bara lessen av det. Ja hade ju nästan bestämt mig för sthlm och så kommer hon med sitt ”jag skulle verkligen starkt avråda dig från”. Men vad vet hon om mitt liv? Om känslan av att detta är absolut nödvändigt för att ja inte skall kvävas här, av mina egna tankar och all ångest som blir av alla bråk som bara skapar dåligt samvete. Hur motiverad skulle ja liksom va till plugget i höst om jag egentligen mest av allt hade velat gjort nått annat?
Men samtidigt sås ju frön av rädsla och osäkerhet när de låter som de kommer bli svårt att komma in på ssk igen. Är de värt att kanske vänta flera terminer på att plugga klart? Tänk om jag ångrar mig jättemycket i efterhand?
Men jag lever bara en gång, och då vill jag leva. Inte bara avverka dag efter dag, utan göra det som känns bra i hjärtat. Jag har kört över mitt hjärta förut, och de funkar ju bara inte… nä sthlm får de bli och ja får väl lita på magkänslan och den inre rösten, tror de blir bäst så.
Och ja skäms när ja sitter här och bölar ( att man ska va så lätt-gråten!) när ja vet att de finns personer i min närhet som har betydligt större problem… men det är väl bättre att släppa ut den grå klumpen i bröstet och böla en stund än att gå och stänga in känslorna och alla har vi väl våra bekymmer, stora som små.
Känns bättre när ja fått skriva av mig lite och peppar mig själv. För visst är de rätt beslut att följa hjärtat? och göra det man tror man mår bäst utav och inte följa alla tråkiga vuxnas råd om vad som vore bäst för en. Bäst för min utbildning kanske, men inte bäst för mig som människa.
vad skönt det är när man slipper censurera sig själv. Insåg efter ett fint samtal igår hur bra det känns när man törs visa hela sig själv och alla sina sidor för personen mitt emot. Inte bara ytan och de bra. Får man dela det fula och trasiga är det också lättare att visa det fina man har i sig. Slippa hålla på fasader och masker och vara hela sig själv, med alla sina sidor. Man gör sig så mycket bättre så.
Nu känns de helt ok, och de är lika bra ja bestämmer mig att ta det slutgiltiga beslutet om avhopp på en gång, så inga dumma studievägledare rubbar mina beslut hela tiden.. nu ska ja ta en lugn promenad i solen och ikväll blir det träning med björnar, så då ska jag nog må fin-fint sen :)
Hoppas ja inte låter allt för depp, för de är ja inte. Bara vanlig beslutsångest men ja tror ja kommer bli depp om ja inte följer hjärtat. Så så får de bli!
Kram Ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar