En annan sak, som hör till det där med vårkänslorna, som jag skrivit om HÄR & HÄR, och som jag inte riktigt visste om jag skulle skriva om i bloggen för att det känns lite privat, är ju det som handlar om känslorna, om våren, i en kärleksrelation. Men just eftersom jag tänker att det kanske är andra som är med om samma sak, om våren eller någon annan årstid, så vill jag ta upp det för att kanske kunna dela det men någon/några som känner likadant:
Kärleken. Den gör ont ibland. Är det det som är priset för att älska?
Problemet är, att när jag blir sådär vårdeppig, då vet jag liksom inte vad som är hönan eller ägget. Om jag mår dåligt för att kärleken känns dålig (eller dålig, men ja att man har det lite jobbigt sådär som de flesta har det ibland säkert) eller om kärleken känns dålig för att jag själv mår dåligt.
För tanken slog mig att det kanske är så att jag tolkar allt med fel sorts filter eller glasögon när jag är på det där vår-humöret. Att jag tolkar saker som dåliga, fastän de kanske inte är det. I de här perioderna är det som min hjärna automatiskt tolkar allt på det sämsta sätt, att allt M. gör eller inte gör, är bevis på att han inte gillar mig, inte älskar mig, inte är kär i mig. Etcetera. Och det är som att jag inte ens ser alla de tecken som tyder på att det inte är så. Som att jag inte vill se det, inte kan ta in det.
Är det någon som känner igen sig? Som att man är extra känslig, utan skyddsnät och minsta lilla grej som liksom går emot oss, går emot min föreställning och förväntning om hur jag vill ha det i vår relation, gör mig förkrossad. Gråtig.
Hönan eller ägget. Är vår relation på något särskilt sätt på våren, extra känslig, eller tolkar och upplever jag den på ett särskilt sätt?
Är det någon som har nån erfarenhet att dela? Det behöver ju inte vara just våren men har ni perioder när ni alltid tolkar det mesta på ett överdrivet, negativt sätt? Tell me!
.jpeg)
Kärleken. Den gör ont ibland. Är det det som är priset för att älska?
Problemet är, att när jag blir sådär vårdeppig, då vet jag liksom inte vad som är hönan eller ägget. Om jag mår dåligt för att kärleken känns dålig (eller dålig, men ja att man har det lite jobbigt sådär som de flesta har det ibland säkert) eller om kärleken känns dålig för att jag själv mår dåligt.
För tanken slog mig att det kanske är så att jag tolkar allt med fel sorts filter eller glasögon när jag är på det där vår-humöret. Att jag tolkar saker som dåliga, fastän de kanske inte är det. I de här perioderna är det som min hjärna automatiskt tolkar allt på det sämsta sätt, att allt M. gör eller inte gör, är bevis på att han inte gillar mig, inte älskar mig, inte är kär i mig. Etcetera. Och det är som att jag inte ens ser alla de tecken som tyder på att det inte är så. Som att jag inte vill se det, inte kan ta in det.
Är det någon som känner igen sig? Som att man är extra känslig, utan skyddsnät och minsta lilla grej som liksom går emot oss, går emot min föreställning och förväntning om hur jag vill ha det i vår relation, gör mig förkrossad. Gråtig.
Hönan eller ägget. Är vår relation på något särskilt sätt på våren, extra känslig, eller tolkar och upplever jag den på ett särskilt sätt?
Är det någon som har nån erfarenhet att dela? Det behöver ju inte vara just våren men har ni perioder när ni alltid tolkar det mesta på ett överdrivet, negativt sätt? Tell me!
.jpeg) |
| Vi på en fin resa till Åre i vintras. Love! |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar