Har drabbats av nån light-variant av influensan tror jag. Liksom min mamma, pappa, syster och ena systerson som jag träffade under påskhelgen. Hu! Att det ska gå på det viset när man vill träffa familjen och ha det trevligt...?
Är lite hostig och ont i halsen men mest ont i kroppen, igår kväll kände jag mig riktigt risig men efter en lång sovmorgon idag är jag i alla fall piggare idag än igår. Det jag ägnar mig åt under sjukan är att sticka, haha. Har tagit upp det igen, senast jag gjorde det var flera år sedan och är verkligen inget proffs. Det är roligt, men går inte så himla bra än så länge ;)
Det tråkigaste med det här är ju att det kändes som jag hade kommit igång så himla bra med träningen, så hoppas jag frisknar till fort så man inte tappar allt under den ofrivilliga vilan här...
Men i ärlighetens namn. Vad är en släng av influensa/förkylning och lite träningsuppehåll i jämförelse med en ung människa vars liv tagit slut alldeles för tidigt? Jag blir illa till mods och alltid när det händer något sånt här så sprids en obehaglig känsla i kroppen och en klump i magen infinner sig. Troligtvis mår jag bara dåligt på ett rent egoistiskt sätt, man vill inte att sådana här otäcka saker ska hända för det det stör ens egen bild av att livet är bra och att allt är okej. Och att det känns konstigt att en person som man vet om, växt upp samtidigt som och som var livs levande häromdagen plötsligt inte finns mer. Finito. Död. Man önskar alla människor ett finare öde än så. Att de kunde få känna den kärlek som kan omfamna alla av oss i den mörkaste av stunder... Av medmänniskorna, av Gud.
De som däremot verkligen har all rätt att må dåligt är alla som stod personen nära och kommer få leva med en livslång saknad och kanske en livslång undran över frågor som man aldrig får svar på. Det är dit tankarna går ikväll, jag hoppas ni kan få omfamna och trösta varandra.
Kärlek! /ia
Är lite hostig och ont i halsen men mest ont i kroppen, igår kväll kände jag mig riktigt risig men efter en lång sovmorgon idag är jag i alla fall piggare idag än igår. Det jag ägnar mig åt under sjukan är att sticka, haha. Har tagit upp det igen, senast jag gjorde det var flera år sedan och är verkligen inget proffs. Det är roligt, men går inte så himla bra än så länge ;)
Det tråkigaste med det här är ju att det kändes som jag hade kommit igång så himla bra med träningen, så hoppas jag frisknar till fort så man inte tappar allt under den ofrivilliga vilan här...
 |
| /ia, april-15. |
Men i ärlighetens namn. Vad är en släng av influensa/förkylning och lite träningsuppehåll i jämförelse med en ung människa vars liv tagit slut alldeles för tidigt? Jag blir illa till mods och alltid när det händer något sånt här så sprids en obehaglig känsla i kroppen och en klump i magen infinner sig. Troligtvis mår jag bara dåligt på ett rent egoistiskt sätt, man vill inte att sådana här otäcka saker ska hända för det det stör ens egen bild av att livet är bra och att allt är okej. Och att det känns konstigt att en person som man vet om, växt upp samtidigt som och som var livs levande häromdagen plötsligt inte finns mer. Finito. Död. Man önskar alla människor ett finare öde än så. Att de kunde få känna den kärlek som kan omfamna alla av oss i den mörkaste av stunder... Av medmänniskorna, av Gud.
De som däremot verkligen har all rätt att må dåligt är alla som stod personen nära och kommer få leva med en livslång saknad och kanske en livslång undran över frågor som man aldrig får svar på. Det är dit tankarna går ikväll, jag hoppas ni kan få omfamna och trösta varandra.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar