Förkylningen har bitit sig ett rejält tag i mig, snorar och snörvlar, låter som en hes skata när jag pratar och kroppen känns lite som överkörd av ett tåg (obs, lätt överdrift!)
Idag vaknade jag till min förvåning upp strax efter kl. 12:00. Vet inte om det är förkylningen eller nån jetlag som gör att jag återigen lyckades sova bort de ljusa timmarna av dagen. Men det känns okej ändå, det är väl sova och vila man behöver som sjukis.
Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om utom om gårdagen. Eller en tanke/insikt som slog mig under gårdagen när vi hade julfest med jobbet (kanske också en av anledningarna att jag sov till tolv - men kul vare!).
Där på dansgolvet insåg jag att jag växt, som människa. Fått nya livserfarenheter, en ny syn på mig själv. Att jag kommit någonstans, lång stans, i arbetet med mig själv och den jag vill vara.
Jag kom på att jag inte skämdes över mig själv, att jag inte hade något behov av att göra det. Att jag inte hela tiden behöver tänka 'hur ser jag ut nu, vad tänker de andra nu, ser jag fånig/dum/tjock ut?'. Det är kanske ganska vanliga tankar på ett dansgolv? (Iallafall om man är nykter - är man full tycker man väl alltid att man är snyggast i världen - fastän det ofta är precis tvärtom, haha).
Att tänka 'ser jag tjock ut nu' gör säkert också många, speciellt om man är mitt i en ätstörning och har anammat alla de sjuka tankar som det för med sig.
Att hela tiden tänka på vad folk tycker om en, hur man ser ut, om man gör bort sig - ja, det är väl ganska allmänmänskligt.
Men jag börjar bli fri från det där nu, på riktigt! Visst kommer man väl alltid ta lite hänsyn till vad andra tycker om en, man vill göra ett gott intryck, men de där bindande tankarna om att man är fel/dålig, ful, tjock, konstig.... de börjar släppa. Istället för att tänka på hur jag ser ut utifrån, hur andra ser på mig, kan jag koncentrera mig på att vara närvarande i nuet, ha kul, släppa loss.
Jag behöver inte tänka på hur jag framstår - jag ÄR.
Jag är Ia, den jag är, med mina fel och brister men ändå helt okej. Jag är varken snyggast eller smartast i universum, men inte heller fulast eller dummast, och det är bra så. Jag duger alldeles fint med att bara vara mig själv, tänk vilken trygghet att få känna så. (Jag tror att sådant syns och märks också på ett annat sätt, och att det gör en attraktiv på ett annat sätt när man är trygg i sig själv och inte analyserar sig själv hela tiden.)
Ett nytt lugn, en ny frid. Jag behöver inte supa mig full för att kunna slappna av eller för att öppet kunna söka efter bekräftelse hos andra. Jag behöver inte rusa runt från kille till kille och få någon sorts godkännande på att jag är tillräckligt snygg. Jag har Micke och det gör mig trygg, han älskar mig, han finns hos mig, han stannar hos mig och jag behöver inte vara rädd för en tom och ensam morgondag.
Jag har min familj och mina vänner som älskar mig för den jag är utan yta och prestation. Jag är ett barn hos Gud, älskad och skapad fantastisk, det ger mig ett mål och mening med mitt liv - utan att jag behöver ha en yta som imponerar på andra människor.
Jag har mig själv, Ia, och det är gott nog. Jag behöver inte låtsas vara någon annan.
Idag vaknade jag till min förvåning upp strax efter kl. 12:00. Vet inte om det är förkylningen eller nån jetlag som gör att jag återigen lyckades sova bort de ljusa timmarna av dagen. Men det känns okej ändå, det är väl sova och vila man behöver som sjukis.
Hursom, det var inte det jag tänkte skriva om utom om gårdagen. Eller en tanke/insikt som slog mig under gårdagen när vi hade julfest med jobbet (kanske också en av anledningarna att jag sov till tolv - men kul vare!).
Där på dansgolvet insåg jag att jag växt, som människa. Fått nya livserfarenheter, en ny syn på mig själv. Att jag kommit någonstans, lång stans, i arbetet med mig själv och den jag vill vara.
Jag kom på att jag inte skämdes över mig själv, att jag inte hade något behov av att göra det. Att jag inte hela tiden behöver tänka 'hur ser jag ut nu, vad tänker de andra nu, ser jag fånig/dum/tjock ut?'. Det är kanske ganska vanliga tankar på ett dansgolv? (Iallafall om man är nykter - är man full tycker man väl alltid att man är snyggast i världen - fastän det ofta är precis tvärtom, haha).
Att tänka 'ser jag tjock ut nu' gör säkert också många, speciellt om man är mitt i en ätstörning och har anammat alla de sjuka tankar som det för med sig.
Att hela tiden tänka på vad folk tycker om en, hur man ser ut, om man gör bort sig - ja, det är väl ganska allmänmänskligt.
Men jag börjar bli fri från det där nu, på riktigt! Visst kommer man väl alltid ta lite hänsyn till vad andra tycker om en, man vill göra ett gott intryck, men de där bindande tankarna om att man är fel/dålig, ful, tjock, konstig.... de börjar släppa. Istället för att tänka på hur jag ser ut utifrån, hur andra ser på mig, kan jag koncentrera mig på att vara närvarande i nuet, ha kul, släppa loss.
Jag behöver inte tänka på hur jag framstår - jag ÄR.
Jag är Ia, den jag är, med mina fel och brister men ändå helt okej. Jag är varken snyggast eller smartast i universum, men inte heller fulast eller dummast, och det är bra så. Jag duger alldeles fint med att bara vara mig själv, tänk vilken trygghet att få känna så. (Jag tror att sådant syns och märks också på ett annat sätt, och att det gör en attraktiv på ett annat sätt när man är trygg i sig själv och inte analyserar sig själv hela tiden.)
Ett nytt lugn, en ny frid. Jag behöver inte supa mig full för att kunna slappna av eller för att öppet kunna söka efter bekräftelse hos andra. Jag behöver inte rusa runt från kille till kille och få någon sorts godkännande på att jag är tillräckligt snygg. Jag har Micke och det gör mig trygg, han älskar mig, han finns hos mig, han stannar hos mig och jag behöver inte vara rädd för en tom och ensam morgondag.
Jag har min familj och mina vänner som älskar mig för den jag är utan yta och prestation. Jag är ett barn hos Gud, älskad och skapad fantastisk, det ger mig ett mål och mening med mitt liv - utan att jag behöver ha en yta som imponerar på andra människor.
Jag har mig själv, Ia, och det är gott nog. Jag behöver inte låtsas vara någon annan.
.jpeg) |
| Gårdagnens jag - idag är jag bara förkyld och det finns inte ett dugg flärd över mig, hehe. |
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar