En text jag skrev häromdagen när jag funderade på det där med att leva helhjärtat för något, kan man ens göra det?
Helhjärtat, att göra något helhjärtat. Det låter hur fint som helst, eller hur?
Läste såna fina ord i Bibeln om detta tidigare i höst, ord som verkligen inspirerade mig. I The Message, en 'fri' översättning (lite enklare språk) av Nya Testamentet. Letade lite idag och tror det var det här stället jag tänkte på: 'Granska dig själv, vad du är för en och vad du har att göra i livet, och satsa helhjärtat på det.'
Det kan ju låta enkelt, inte en massa regler och svåra saker att hålla, utan 'bara' ta reda på vad man har för gåvor och sen göra sitt bästa med det.
Men ibland drabbas jag av tanken: Hur ska man kunna göra något helhjärtat alls egentligen?
Hur ska jag kunna leva helhjärtat för Gud när vardagslivet måste rulla: jobb, pengar, trötthet, sjukdom, vardagsliv, plugg, tidstress, relationer och så vidare?
Hur ska jag kunna leva helhjärtat för min familj och mina vänner när man känner att man inte har tid att träffa dem som man skulle vilja och när man ibland tänker på annat när man väl ses? När man inte är så snäll mot sina föräldrar som man egentligen skulle vilja och de skulle förtjäna?
Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för mitt plugg när det hela tiden finns andra saker att lägga tid och intresse på: jobba, städa, fixa hemma, vara med M, läsa bloggar och kolla Instagram och sånt?
Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för träningen och kroppen när jag så ofta är småsjuk och inte kan köra på fullt upp? När jag har andra saker som måste göras. När sängen är så skön på morgonen och chokladbiten så god att äta, pizzan lockar?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad på min arbetsplats när jag inte känner 100% att det här är min grej? När latheten drabbar en? När rädslan för konfrontation blir för stor? När stressen kväver? När inspirationen fattas, hur ska jag kunna vara helhjärtad då?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad i min relation med M, när jag ibland känner att vi har olika livsmål och värderingar om livet som krockar? Om vi inte vill samma sak med livet, hur ska vi kunna älska varandra helhjärtat då?
Hur älskar man helhjärtat när förkylningar, jobb, stress, trötthet och tidsbrist gör att sysslorna i hemmet blir en källa till irritation på varandra?
Hur ska jag kunna satsa på mitt skrivande och prioritera bloggen när tiden över aldrig finns?
Hur ska jag kunna vara helhjärtat mot min församling när jag knappt kan gå på söndagsgudstjänsterna för att man jobbar, reser bort och så vidare? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland tvivlar, ibland ser ner på, ibland är avundsjuk? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland känner att min livsföring är något som går emot det församlingen står för?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad mot mina drömmar när man är så bekväm och hemmakär? Hur ska man var trogen sina drömmar när man har en annan människa att anpassa sig till, någon man ej vill vara ifrån. Hur sorterar man sina drömmar? Hur vet man vilka drömmar man ska satsa på?
Hur ska jag vara trogen Jesus när man knappt tar sig tid att be och läsa Bibeln i livscirkusen som hela tiden snurrar runt? Hur ska jag vara helhjärtad när jag ibland tvivlar på det rimliga i det hela? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag har sådan människofruktan, fruktan för vad människor ska tycka och tänka om mig? Hur ska jag då kunna prata, skriva om, försöka leva som och visa på Jesus, i 2014- Sverige där Jesustro är något som går emot normen? Hur ska jag våga stå upp för det, hur ska jag kunna vilja det när jag bara vill smälta in i mängden och vara som alla andra?
'Livspusslet' - ett ord jag inte gillar men som tyvärr känns högst angeläget. Känner du igen dig?
Att vara helhjärtad.
Nä, ibland känns det mest som mitt hjärta slits i tusen bitar.
Som sagt, skrev för några dagar sedan. Men känner mig glad just nu för det känns som att jag i allafall vet vad av ovanstående jag skulle välja att leva helhjärtat för, om jag kunde.
Kärlek! /ia
Helhjärtat, att göra något helhjärtat. Det låter hur fint som helst, eller hur?
Läste såna fina ord i Bibeln om detta tidigare i höst, ord som verkligen inspirerade mig. I The Message, en 'fri' översättning (lite enklare språk) av Nya Testamentet. Letade lite idag och tror det var det här stället jag tänkte på: 'Granska dig själv, vad du är för en och vad du har att göra i livet, och satsa helhjärtat på det.'
Det kan ju låta enkelt, inte en massa regler och svåra saker att hålla, utan 'bara' ta reda på vad man har för gåvor och sen göra sitt bästa med det.
Men ibland drabbas jag av tanken: Hur ska man kunna göra något helhjärtat alls egentligen?
Hur ska jag kunna leva helhjärtat för Gud när vardagslivet måste rulla: jobb, pengar, trötthet, sjukdom, vardagsliv, plugg, tidstress, relationer och så vidare?
Hur ska jag kunna leva helhjärtat för min familj och mina vänner när man känner att man inte har tid att träffa dem som man skulle vilja och när man ibland tänker på annat när man väl ses? När man inte är så snäll mot sina föräldrar som man egentligen skulle vilja och de skulle förtjäna?
Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för mitt plugg när det hela tiden finns andra saker att lägga tid och intresse på: jobba, städa, fixa hemma, vara med M, läsa bloggar och kolla Instagram och sånt?
Hur ska jag kunna gå in helhjärtat för träningen och kroppen när jag så ofta är småsjuk och inte kan köra på fullt upp? När jag har andra saker som måste göras. När sängen är så skön på morgonen och chokladbiten så god att äta, pizzan lockar?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad på min arbetsplats när jag inte känner 100% att det här är min grej? När latheten drabbar en? När rädslan för konfrontation blir för stor? När stressen kväver? När inspirationen fattas, hur ska jag kunna vara helhjärtad då?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad i min relation med M, när jag ibland känner att vi har olika livsmål och värderingar om livet som krockar? Om vi inte vill samma sak med livet, hur ska vi kunna älska varandra helhjärtat då?
Hur älskar man helhjärtat när förkylningar, jobb, stress, trötthet och tidsbrist gör att sysslorna i hemmet blir en källa till irritation på varandra?
Hur ska jag kunna satsa på mitt skrivande och prioritera bloggen när tiden över aldrig finns?
Hur ska jag kunna vara helhjärtat mot min församling när jag knappt kan gå på söndagsgudstjänsterna för att man jobbar, reser bort och så vidare? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland tvivlar, ibland ser ner på, ibland är avundsjuk? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag ibland känner att min livsföring är något som går emot det församlingen står för?
Hur ska jag kunna vara helhjärtad mot mina drömmar när man är så bekväm och hemmakär? Hur ska man var trogen sina drömmar när man har en annan människa att anpassa sig till, någon man ej vill vara ifrån. Hur sorterar man sina drömmar? Hur vet man vilka drömmar man ska satsa på?
Hur ska jag vara trogen Jesus när man knappt tar sig tid att be och läsa Bibeln i livscirkusen som hela tiden snurrar runt? Hur ska jag vara helhjärtad när jag ibland tvivlar på det rimliga i det hela? Hur ska jag kunna vara helhjärtad när jag har sådan människofruktan, fruktan för vad människor ska tycka och tänka om mig? Hur ska jag då kunna prata, skriva om, försöka leva som och visa på Jesus, i 2014- Sverige där Jesustro är något som går emot normen? Hur ska jag våga stå upp för det, hur ska jag kunna vilja det när jag bara vill smälta in i mängden och vara som alla andra?
'Livspusslet' - ett ord jag inte gillar men som tyvärr känns högst angeläget. Känner du igen dig?
Att vara helhjärtad.
Nä, ibland känns det mest som mitt hjärta slits i tusen bitar.
Som sagt, skrev för några dagar sedan. Men känner mig glad just nu för det känns som att jag i allafall vet vad av ovanstående jag skulle välja att leva helhjärtat för, om jag kunde.
Kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar