Allhelgona (men inte Halloween)

Allhelgonahelgen - den har varit bra. Och dålig, men mest bra. Det har varit ungdomskonferens i kyrkan och det har givit mig så mycket, berört mig. Hjälp mig att komma ihåg i vilken riktning livet måste gå. Gett mig ny tro på mina drömmar, gett mig hopp men också tårar.

Hursom.
Nu ikväll har några av mina fruar varit här och käkat, lagade lite thaimat till dem och det var uppskattat tror jag :) Roligt att bara ses och prata, drömma och diskutera framtid tillsammans.

Jag känner inte för att skriva jätte mycket just nu så jag bjuder på lite bilder från veckan som gått istället.

I måndags var Anna och pojkarna här. Finaste!

Edvin fick kolla på Alfons på stor-skärmen. 

Jag tog upp träningen lite lätt efter förkylningen.
Men vill kunna träna hårt utan att bli sjuk. Åh!

Den här röran är en sjukt gott omelett-påhitt av mig, med fetaost och champinjoner. Mums!

Dimmigt i Falun imorse. Mystiskt och rogivnade. 

Varför Halloween-klä ut sig när man ändå är så trött-blek som ett spöke? 

Fick en fin och cool djungelblomma av mina fina fruar

Novembermys och kaffe och choklad


Kärlek! / ia

En liten reflektion vi gjorde bara, jag M.s mamma och M. Vi såg på nyheterna - alltid så mycket krig, elände och ond bråd död. Och vi sa att det kanske är lite konstigt att vi i Sverige klär ut oss, med flit, till sådana otäcka saker på Halloween. Målar oss blodiga, låtsas vara döda, är mördare osv. Jag dömer ingen som klär ut sig, maskerader och sånt är väl alltid kul, men tror ni verkligen vi hade sysslat med det om vi visste vad tortyr och ond död vore på riktigt? Om det vore krig här, om någon i din familj blivit plågad till döds av en fiende, hade det varit roligt att klä ut sig till det då?

Långtgående paralleller? - Kanske. 

Är det stora skillnader på livet beroende på i vilket land man råkades födas i? - Ja absolut.

Kärlek! /ia (igen, :) )