Ia

ekorrhjulet 

vi inte ville springa i 

vi är där 

du kvävs 

ekorrhjulet 

som alla andra 

äta, jobba, sova, dö

var inte livet tänkt som något mer?

vi går till jobbet

vi går hem från jobbet

du är trött

kicksökaren

och hon som ville hjälpa

i meningslösheten

kommer vi döda varandra? 

ekorrhjulet

vi släpas in i det

är det dags att ta sig ut?

när är det försent?

är det också dags att lyfta blicken

och se det lilla lyckliga

fågelsången efter regn

att solen ibland skiner?

att våga vara lycklig

även inuti ett ekorrhjul?

ett ämne som snurrat hett i min hjärna, speciellt nu direkt efter semestertider, är den här livsstilen med 48 veckors jobb och 4 veckors semester som vi 'tvingas' leva i. jag funderar på vad det gör med människor och varför vi känner oss så tvingade att leva så? jag funderar på varför det gör att människor inte mår bra och vad man kan göra åt det? kan man bryta sig ur ekorrhjulet och leva en annan livsstil, finns det några alternativ? eller hur hittar man lycka och meningsfullhet mitt i det där?

det som liksom plågar mig extra mycket är att det här måste-jobba-livet påverkar människor i min närhet, mer än mig själv, men att det ändå liksom drabbar mig eftersom jag märker att de här personerna inte mår bra av det. 

ett exempel: min pappa var så trött, så trött innan han gick i pension. grådassig och somnade jämt. man märkt att han var sliten och inte alls tyckte det var roligt att gå upp runt 05 fem dagar i veckan och åka till jobbet. jag var rädd för hans hälsa, att han skulle bli sjuk på riktigt. 

nu, efter pensionering är han som en helt annan människa. ser mycket piggare ut, gladare, verkar må bättre. och jag hoppas han lever och får se mina eventuellt kommande barn nån gång och sånt där.

M. var också lite som en annan människa under semestern. öppnare, gladare, inte lika stressad eller trött. och det är ju inte konstigt alls. men det känns sorgligt att det här 'ekorrhjulet' ska få ta så mycket energi och kraft ifrån människor. 

(samtidigt är det ju en lyx vi lever i i Sverige idag om man jämför med andra länder och hur det var förr i tiden. ca 40 timmars arbetsvecka och två lediga dagar i veckan är nog mer än vad vissa människor nånsin kan drömma om....)

jag är bara 25 år och har många, många verksamma yrkesår framför mig, hoppas jag. en grej som gör att jag kanske inte plågas lika mycket som andra av att gå till jobbet är ju för att jag medvetet valt att jobba 'bara' 85%, för att få mer tid över. jag struntar just nu i de ekonomiska förlusterna av detta, jag klarar mig bra ändå. men jag vet att alla inte har förmånen att kunna välja arbetstid så.

det andra, och livsviktiga, tror jag är detta: mitt yrke känns meningsfullt. det tror jag alla yrken kan vara, om man själv ser det så och lägger den värderingen i det. 

min största dröm i livet är att få hjälpa människor och det får jag i mitt yrke. det gör mig glad. alla människomöten lyfter mig. det gör vardagen meningsfull.

självklart skulle man kunna jobba med ännu mer utsatta människor, 'rädda världen' mera konkret, ge mat till svältande barn i Afrika, men ändock: jag kan varje dag göra det bästa jag kan för just mina patienter, som ju också är sjuka och lider på sitt sätt.   

jag tror att det här samhället lurar oss. vi matas med att tro att vi 'måste' jobba heltid hela livet, 48 veckor om året, för att kunna överleva. för att kunna konsumera allt det där vi 'måste' ha. 

men måste vi det, måste vi ha allt? kanske skulle vi kunna nöja oss med lite mindre, en billigare bil, ett billigare boende, lite mindre märkeskläder.... och vi skulle inte behöva springa i ekorrhjulet i samma frenetiska tempo. 

vi kanske en period i livet skulle kunna kliva av det där hjulet och säga: nej, jag vill inte vara med.

såklart jag förstår att man behöver pengar för att överleva, för att få det att gå runt. men hur mycket, eller lite, pengar egentligen? kanske är din fritid och tid med familj och vänner värt så mycket mer? OM man är nöjd med livet i jobbcirkusen får man självklart gärna stanna där för mig. men om man inte är det? om man mår dåligt av det? då tror jag det är superviktigt att faktiskt våga reflektera över det. börja kolla på andra alternativ. vad kan jag göra för att komma närmare det liv jag vill leva? 

semestertider

jaha, slutsats: jag får väl rösta på nått parti som vill ha sex eller sju timmars arbetsdagar. då vore alla problem lösta? hehe.  

kärlek! /ia