positivt tänkande.
visst är det bra, det tror jag med. att vara tacksam, att se till det man har, att se möjligheter.
man ibland tror jag vi mår onödigt dåligt för att vi går och förtränger en massa tankar, de där tankarna vi inte vill tänka. de hemska, mörka, jobbiga tankarna som vi nog alla bär inom oss. våra rädslor, det allra värsta vi kan tänka oss. vi förtränger dem för att vi tror att vi skulle dö, att vi skulle må så oerhört dåligt om vi vågade tänka de svartaste tankarna fullt ut.
mitt tips för att må bättre: våga tänk dem. tankarna du inte vill tänka.
i Sverige är vi ganska så bortskämda med att inte behöva möta så mycket elände och sorg. jo, självklart finns det sorg, men när till exempel någon i vår närhet dör så beror det ofta på ålderdom eller sjukdom, inte på extrema grymheter där folk mördar varandra på det otäckaste sättet de kan, med flit.
jag vi är oerhört rädd för den, döden, sorgen och smärtorna. det är lite tabu. ångesten tillhör inte våra fina tillrättalagda liv. sorg och död hör inte hemma bland våra Ikea-prylar, vårt fondsparande och de nya Nike skorna.
och kanske värst av allt: vi är så ovana vid ledsamhet och stora sorger att vi inte vet hur vi ska dela dem med andra. vi behåller dem för oss själva, tankarna om de stora hemskheterna.....och tillslut kvävs vi ihjäl?
vad är det värsta du kan tänka dig?
att dina föräldrar eller barn blir sjuka och dör? omkommer i en bilolycka? att det händer dina syskon något?
är det att din katt blir påkörd eller att du själv får cancer? är det värsta du kan tänka dig att din partner gör slut eller att du själv tvingas göra det. en skilsmässa, är det din värsta mardröm?
är du rädd för att huset brinner upp under en eldsvåda på natten? är du rädd för att bli våldtagen på väg hem från parken? är du rädd för att jorden ska gå under av alla miljöhot eller att du ska få sparken? är du rädd för dåliga ekonomiska tider eller att aldrig i hela livet hitta någon att älska och dela livet med? är du rädd för att Gud inte godkänner dig och för att hamna i någon sorts 'helvete'. är du rädd för krig eller obotliga sjukdomar?
jag tror såhär (fast nu är ju inte jag nån psykolog förstås - bara en vanlig tjej med eventuellt lite vanligt vett) att om vi går runt med de här rädslorna, som vi nog gör mer eller mindre medvetet, men förtränger tankarna på det, så kommer ändå känslan av något olustigt sätta sig i kroppen på dig.
du kommer undra: varför mår jag inte bra fastän jag borde? varför drabbas jag av olustkänslor, ledsamhet och nedstämdhet fastän det mesta är så bra?
jag är iallafall sådan. när jag låtsas, inför mig själv, att allt är jättebra men känner känslan i kroppen att det inte är det, då krockar ju mitt förnuft, mina tankar med känslorna i min kropp och det blir kaos.
om jag däremot vågar tänka på det som känns ledsamt, sorgligt, läskigt, oroande så blir det faktiskt mycket bättre...i slutändan iallafall.
självklart tycker jag inte vi ska gå runt och tänka på ovanstående sorger hela tiden, då skulle vi ju bli deprimerade på riktigt. och man kan ju inte hela tiden gå runt och tänka "tänk om jag blir sjuk eller mina nära dör" hela tiden heller.
men i vissa stunder. när du känner oro i din kropp och i ditt tankeliv. släpp fram tankarna. om du gör det kommer du också lära dig bearbeta dem. de kommer inte att vara svarta monster i ditt huvud.
våga tänk den värsta tanken du kan tänka och du ska se att du överlever det med. du kanske blir jätteledsen och gråter en skvätt, fine! det är nog bara bra.
gör du det kommer du lära känna dig själv, istället för att bli rädd för dig själv och dina tankar. du lär dig vad du blir ledsen av och vad du oroar dig över. du kanske lär dig hantera situationer: tänk dig OM du blir arbetslös eller ensamstående, hur skulle det kännas? vad skulle du göra? hur skulle du kunna gå vidare, ta dig ur situationen?
kanske du kanske till och med skulle inse att även om det allra värsta händer skulle du få lov att på något vis finna kraft och gå vidare. så smånigom kanske du skulle kunna skratta igen, leva igen, även om inget skulle bli som förr.
vågar du tänka de här tankarna tror jag du skulle kunna skrämma iväg många hjärnspöken du har och bli ännu bättre vän med dig själv.
.JPG)
visst är det bra, det tror jag med. att vara tacksam, att se till det man har, att se möjligheter.
man ibland tror jag vi mår onödigt dåligt för att vi går och förtränger en massa tankar, de där tankarna vi inte vill tänka. de hemska, mörka, jobbiga tankarna som vi nog alla bär inom oss. våra rädslor, det allra värsta vi kan tänka oss. vi förtränger dem för att vi tror att vi skulle dö, att vi skulle må så oerhört dåligt om vi vågade tänka de svartaste tankarna fullt ut.
mitt tips för att må bättre: våga tänk dem. tankarna du inte vill tänka.
i Sverige är vi ganska så bortskämda med att inte behöva möta så mycket elände och sorg. jo, självklart finns det sorg, men när till exempel någon i vår närhet dör så beror det ofta på ålderdom eller sjukdom, inte på extrema grymheter där folk mördar varandra på det otäckaste sättet de kan, med flit.
jag vi är oerhört rädd för den, döden, sorgen och smärtorna. det är lite tabu. ångesten tillhör inte våra fina tillrättalagda liv. sorg och död hör inte hemma bland våra Ikea-prylar, vårt fondsparande och de nya Nike skorna.
och kanske värst av allt: vi är så ovana vid ledsamhet och stora sorger att vi inte vet hur vi ska dela dem med andra. vi behåller dem för oss själva, tankarna om de stora hemskheterna.....och tillslut kvävs vi ihjäl?
vad är det värsta du kan tänka dig?
att dina föräldrar eller barn blir sjuka och dör? omkommer i en bilolycka? att det händer dina syskon något?
är det att din katt blir påkörd eller att du själv får cancer? är det värsta du kan tänka dig att din partner gör slut eller att du själv tvingas göra det. en skilsmässa, är det din värsta mardröm?
är du rädd för att huset brinner upp under en eldsvåda på natten? är du rädd för att bli våldtagen på väg hem från parken? är du rädd för att jorden ska gå under av alla miljöhot eller att du ska få sparken? är du rädd för dåliga ekonomiska tider eller att aldrig i hela livet hitta någon att älska och dela livet med? är du rädd för att Gud inte godkänner dig och för att hamna i någon sorts 'helvete'. är du rädd för krig eller obotliga sjukdomar?
jag tror såhär (fast nu är ju inte jag nån psykolog förstås - bara en vanlig tjej med eventuellt lite vanligt vett) att om vi går runt med de här rädslorna, som vi nog gör mer eller mindre medvetet, men förtränger tankarna på det, så kommer ändå känslan av något olustigt sätta sig i kroppen på dig.
du kommer undra: varför mår jag inte bra fastän jag borde? varför drabbas jag av olustkänslor, ledsamhet och nedstämdhet fastän det mesta är så bra?
jag är iallafall sådan. när jag låtsas, inför mig själv, att allt är jättebra men känner känslan i kroppen att det inte är det, då krockar ju mitt förnuft, mina tankar med känslorna i min kropp och det blir kaos.
om jag däremot vågar tänka på det som känns ledsamt, sorgligt, läskigt, oroande så blir det faktiskt mycket bättre...i slutändan iallafall.
självklart tycker jag inte vi ska gå runt och tänka på ovanstående sorger hela tiden, då skulle vi ju bli deprimerade på riktigt. och man kan ju inte hela tiden gå runt och tänka "tänk om jag blir sjuk eller mina nära dör" hela tiden heller.
men i vissa stunder. när du känner oro i din kropp och i ditt tankeliv. släpp fram tankarna. om du gör det kommer du också lära dig bearbeta dem. de kommer inte att vara svarta monster i ditt huvud.
våga tänk den värsta tanken du kan tänka och du ska se att du överlever det med. du kanske blir jätteledsen och gråter en skvätt, fine! det är nog bara bra.
gör du det kommer du lära känna dig själv, istället för att bli rädd för dig själv och dina tankar. du lär dig vad du blir ledsen av och vad du oroar dig över. du kanske lär dig hantera situationer: tänk dig OM du blir arbetslös eller ensamstående, hur skulle det kännas? vad skulle du göra? hur skulle du kunna gå vidare, ta dig ur situationen?
kanske du kanske till och med skulle inse att även om det allra värsta händer skulle du få lov att på något vis finna kraft och gå vidare. så smånigom kanske du skulle kunna skratta igen, leva igen, även om inget skulle bli som förr.
vågar du tänka de här tankarna tror jag du skulle kunna skrämma iväg många hjärnspöken du har och bli ännu bättre vän med dig själv.
kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar