You're a shape of love

när jag hade mina ätstörningar så trodde jag inte det berodde så mycket på tidningar och medier.
smal-idealet som finns och skriks ut jämt och ständigt. och det  kanske inte berodde på det, men matade mig, spädde på. för när jag väl trillat dit, i kaloriräknandet, vikthetsen, träningsångesten osv så sög jag glupskt i mig av allt som gick att läsa om sånt.
jag tog in budskapet: blir du smal så blir du lycklig.

man kan säkert få ätstörningar av tusen olika orsaker. men i grund och botten, precis som för mig, så bottnar det nog ofta i dålig självkänsla.

att man inte känner sig värdefull och älskad som man är, utan måste vara på ett visst sätt för att få uppskattning. vara duktig. jag växte upp med en nästan ständig känsla av att min personlighet, det som var jag, inte var bra nog. tillslut, som tonårstjej, tog den bristande självkänslan sig uttryck i utseendet. ätstörningar var bara som ett yttre symtom på en liten ledsen tjej som bodde där inuti.
jag klarade av att plåga mig själv, att vara ständigt hungrig, eftersom jag tyckte att jag inte var värd bättre.

det har tagit många år att bygga upp den där självkänslan. jag har fått rätta till relationen till mig själv, till Gud, till mina vänner och till min familj. 

tillräcklig. och betydligt lyckligare än 45-kilos ia. ! 

och nu är jag mer klarsynt. och det jag skulle komma fram till i detta inlägg är att när jag nu ser alla löpsedlar på olika tidningar så inser jag hur idiotiska många är.

hur de matar oss med att vi måste bli smalare. snyggare. beachsäsong. tillfälliga dieter. smal = lycklig. hur man går ner x antal kilo på så få veckor som möjligt.
när det egentligen bara är att leva enkelt och sunt. inte äta för mycket, inte alltför onyttigt. välja sina tillfällen, inte äta allt jämt. men unna sig. och röra på sig. i vardagen och träna nån gång i veckan sådär.

och jag har lärt mig den viktiga läxan: man blir inte lycklig av att vara smal. man blir lycklig av att omge sig med människor som älskar dig som du är.


jag vill kräkas lite. på skvallertidningar med bilder på olika kändisars kroppar.
som värderas. man zoomar in folks stjärtar och celluliter och sänder ut budskapet om hur misslyckat det är. bilder på kändisar som håller på att gå under i anorexi och vilka som anses 'för tjocka'. skamligt!


det är såå sjukt! det borde vara förbjudet med sådana tidningar. det är hälsoskadligt. unga tjejer tar åt sig, såklart de gör. eller inte bara unga kanske. alla.

jag kan bli extra irriterad på att det är speciellt kvinnokroppar som exponeras på det här viset. ta bara en sådan sak som bikini jämfört med badbyxor.
ett utav plaggen är utformade för att man ska se bra ut i dem. det ska vara sexigt, exponerat. sedan om bikinin överhuvudtaget sitter kvar vid ett dyk var väl en annan fråga.
medan killars badbyxor är desto mer funktionella. går faktiskt att bada i. utan att riskera att visa allt så fort man rör på sig. 
men så är väl tanken att tjejer ska va snygga och killar ska ha roligt. skit-påhitt. 
jag kanske vill ha KUL och vara snygg!


vi matas med så mycket budskap. för min hälsas skull väljer jag bort att läsa om sånt där. fitness. mode. kändisar. skvaller. osv.


en grej på samma tema: reklam. jag vill inte bli påverkad av den så jag inbillar mig att jag måste köpa, köpa, köpa för att bli lycklig . därför har jag valt (vi har alltid egna val vänner, att välja vad man påverkas av) att de få gånger jag ser på tv, vrida ner eller stänga av ljudet under reklamen. jag väljer att inte utsätta mig för risken att bli påverkad, för jag tror inte det gör något gott med mig.

däremot tror jag tystnad, fin musik, promenader i skogen, fin natur, bön, träning, bibelläsning, umgänge med vänner, kaffe, lugn och ro, skrivande, att dansa och skaka rumpa,  närhet, kärlek, kramar gör något gott med mig. 

därför prioriterar jag det i mitt liv.

kom ihåg: det finns alltid ett val! man behöver inte bli påverkad av dåliga saker. 

gårdagen hos Camilla. sånt där vackert. 

kärlek! /ia