min önskan är ju att min tro ska ha någon sorts inverkan i mitt liv, påverka mig.
men ibland känns det inte så.
det känns som man lever sitt liv precis 'som alla andra' och rusar på och tänker mest på sig själv, deppar över myr-problem, oroar sig för petitesser och skitsaker. ser inte storheten. återspeglar inte Gud.
när önskan var att få vara annorlunda.
önskan att vara en motkraft till det onda. önskan att göra gott och dela med sig och sprida glädje. önskan om att vara mindre egoistisk och mer öppenhjärtad. önskan om att återspegla lite av den personlighet som Jesus hade.
för jag tror ju faktiskt det är meningen att tron ska visa sig i vår vardag och i vår livsföring, i val av livsstil.
ett litet exempel på detta, ur en Bibeltext jag läste i morse.
'Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.. '............'... Folket frågade honom (Jesus): Vad ska vi då göra? Han svarade: 'Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt'. Luk 3:8-11
MEN nu kommer tvisten i detta inlägg: jag tror att mycket som jag (vi?) gör, tar som självklarheter i våra liv, faktiskt bottnar i vår tro. att mycket i livsföringen och livsstilen har sin grund och botten i Guds ord utan att jag reflekterar över det. att jag är mer påverkad än jag kanske tror.
några exempel:
jag ser det ju som en självklarhet, helt otänkbart, att jag någonsin skulle bruka våld mot någon annan människa (eller ett djur). självklart inte! nu tror jag väl liksom inte det direkt ligger i min natur att vara våldsam, men ändå. mina värderingar att inte göra någon annan illa, varken fysiskt eller psykiskt (försöker att inte tala illa om folk osv. ) har såklart blivit påverkat av att jag i stort sett varje dag läser om hur Gud/Jesus tycker man ska behandla andra människor.
Tack för det!
jag shoppar inte ihjäl mig. jag är inte enormt materialistisk. prylar är inte jätteviktigt för mig. såklart man skulle kunna vara mer oberoende av dem, men.... det jag strävar efter i livet är ju liksom inte att var den coolaste, snyggaste mode-tjejen. jag försöker att inte köpa grejer jag inte behöver. vill inte slösa för mycket på jordens resurser. försöker tänka på dem som nästan inget har.
jag försöker vara miljömedveten och ekologisk. jag försöker hantera mina pengar på ett sätt som skulle kunna ära Gud. inte se dem som endast mina, utan som ett medel som kan hjälpa andra. jag försöker att vara generös och inte snål.
- självklart har detta sin botten i att jag läser om hur Gud/Jesus vill att man ska förvalta jorden, sina materiella ägodelar och pengar.
jag drömmer om att göra något vettigt och meningsfullt med mitt yrkesliv. jag tror inte det var en slump att jag valde att utbilda mig till sjuksköterska. jag tror inte det är en slump att jag älskar att vårda, prata, ta hand om människor. och jag tror det är meningen att jag ska använda denna önskan och längtan på ett vettigt sätt.
såklart min tro har haft inverkan på min längtan att hjälpa människor. min dröm om att åka till katastrofområden och få vara en hjälpande hand, göra nytta. min önskan om att få ta hand om människor på olika sätt. om det så är missbrukare, anorexia-tjejer, indiska barn, krigsoffer, psykiskt sjuka eller vad det nu kan bli.
aja. ni fattar.
varför skriver jag det här? för att berätta om hur otroligt duuuuuuktig jag är? NÄ. knappast. jag är ju inte där än. där jag vill vara. och ända fram når man nog aldrig. det är bara att acceptera.
MEN jag har kommit en liten bit på väg.
jag är lite mer den jag vill vara än för några år sen. och jag skriver det här för att påminna mig själv, och andra, att vi faktiskt är helt okej som vi är.
att det goda kanske påverkat oss mer än vi vet om. att vi inte ska se ner på oss själva och tänka 'men jag gör ju inget.'
jag skriver för att påminna oss att Gud påverkar oss så länge vi vill det och låter honom göra det. för att påminna oss om att det är viktigare och nyttigare än vi kanske förstår att så ofta som möjligt försöka fylla oss med Guds ord.
det påverkar oss. till det bättre. till en bättre värld.
men ibland känns det inte så.
det känns som man lever sitt liv precis 'som alla andra' och rusar på och tänker mest på sig själv, deppar över myr-problem, oroar sig för petitesser och skitsaker. ser inte storheten. återspeglar inte Gud.
när önskan var att få vara annorlunda.
önskan att vara en motkraft till det onda. önskan att göra gott och dela med sig och sprida glädje. önskan om att vara mindre egoistisk och mer öppenhjärtad. önskan om att återspegla lite av den personlighet som Jesus hade.
för jag tror ju faktiskt det är meningen att tron ska visa sig i vår vardag och i vår livsföring, i val av livsstil.
ett litet exempel på detta, ur en Bibeltext jag läste i morse.
'Bär då sådan frukt som hör till omvändelsen.. '............'... Folket frågade honom (Jesus): Vad ska vi då göra? Han svarade: 'Den som har två skjortor ska dela med sig åt den som ingen har, och den som har bröd skall göra på samma sätt'. Luk 3:8-11
MEN nu kommer tvisten i detta inlägg: jag tror att mycket som jag (vi?) gör, tar som självklarheter i våra liv, faktiskt bottnar i vår tro. att mycket i livsföringen och livsstilen har sin grund och botten i Guds ord utan att jag reflekterar över det. att jag är mer påverkad än jag kanske tror.
några exempel:
jag ser det ju som en självklarhet, helt otänkbart, att jag någonsin skulle bruka våld mot någon annan människa (eller ett djur). självklart inte! nu tror jag väl liksom inte det direkt ligger i min natur att vara våldsam, men ändå. mina värderingar att inte göra någon annan illa, varken fysiskt eller psykiskt (försöker att inte tala illa om folk osv. ) har såklart blivit påverkat av att jag i stort sett varje dag läser om hur Gud/Jesus tycker man ska behandla andra människor.
Tack för det!
en del av Guds skapelse. |
jag shoppar inte ihjäl mig. jag är inte enormt materialistisk. prylar är inte jätteviktigt för mig. såklart man skulle kunna vara mer oberoende av dem, men.... det jag strävar efter i livet är ju liksom inte att var den coolaste, snyggaste mode-tjejen. jag försöker att inte köpa grejer jag inte behöver. vill inte slösa för mycket på jordens resurser. försöker tänka på dem som nästan inget har.
jag försöker vara miljömedveten och ekologisk. jag försöker hantera mina pengar på ett sätt som skulle kunna ära Gud. inte se dem som endast mina, utan som ett medel som kan hjälpa andra. jag försöker att vara generös och inte snål.
- självklart har detta sin botten i att jag läser om hur Gud/Jesus vill att man ska förvalta jorden, sina materiella ägodelar och pengar.
jag drömmer om att göra något vettigt och meningsfullt med mitt yrkesliv. jag tror inte det var en slump att jag valde att utbilda mig till sjuksköterska. jag tror inte det är en slump att jag älskar att vårda, prata, ta hand om människor. och jag tror det är meningen att jag ska använda denna önskan och längtan på ett vettigt sätt.
såklart min tro har haft inverkan på min längtan att hjälpa människor. min dröm om att åka till katastrofområden och få vara en hjälpande hand, göra nytta. min önskan om att få ta hand om människor på olika sätt. om det så är missbrukare, anorexia-tjejer, indiska barn, krigsoffer, psykiskt sjuka eller vad det nu kan bli.
aja. ni fattar.
varför skriver jag det här? för att berätta om hur otroligt duuuuuuktig jag är? NÄ. knappast. jag är ju inte där än. där jag vill vara. och ända fram når man nog aldrig. det är bara att acceptera.
MEN jag har kommit en liten bit på väg.
jag är lite mer den jag vill vara än för några år sen. och jag skriver det här för att påminna mig själv, och andra, att vi faktiskt är helt okej som vi är.
att det goda kanske påverkat oss mer än vi vet om. att vi inte ska se ner på oss själva och tänka 'men jag gör ju inget.'
jag skriver för att påminna oss att Gud påverkar oss så länge vi vill det och låter honom göra det. för att påminna oss om att det är viktigare och nyttigare än vi kanske förstår att så ofta som möjligt försöka fylla oss med Guds ord.
det påverkar oss. till det bättre. till en bättre värld.
kärlek! /ia.
1 kommentar:
Fina tjej! In och läs den här krönikan. Så bra och aktuell! http://varldenidag.se/ledare/2013/05/24/Gemenskap-med-Gud-ar-det-viktiga/
Skicka en kommentar