jag klarar saker som jag inte klarade förut.
jag var rädd för att vara ensam. framförallt var jag rädd att vara ensam på en lördagkväll. för det var ju då 'alla andra coola människor' gjorde en massa häftigt roliga saker. det kändes just.... ensamt att vara ensam på en lördagkväll.
idag:
jag känner den där välbekanta lilla antydan till panik när jag cyklar hem från gymmet efter jobbet. 16.30. och jag har inte en enda plan för kvällen. hur ska jag få timmarna att gå? ska jag höra av mig till nån så jag slipper vara själv?
det första jag gör när jag kommer hem: spotify på högsta volym på mobilen. pillar lite och kollar Instagram. sätter på datorn. och Tv:n. och plockar fram en bok. så: jag ser på Tv samtidigt som jag sitter vid datorn, äter, sms:ar, lyssnar på musik och läser en bok.....
...heey vaddå rädd för tystnaden och sysslolösheten.
multitasking-lite-för mycket-kanske.
men jag lugnar mig.
inser: nä, jag måste inte höra av mig till nån, måste inte göra något. har träffat folk, ofta flera stycken, varje kväll och dag denna vecka. kanske kan jag erkänna för mig själv att det är lite, lite skönt att vara ensam ett tag. fastän det är lördagkväll.
visst älskar jag att ut och skoja med tjejerna på lördagkvällen. middagar och bubbligt. visst tycker jag om att kolla film med vänner, fika snacka prata. visst tycker jag om att ut och gå med sällskap. visst längtar jag efter att mysa med Mikael.
MEN ibland kan det nog vara bra att inte ständigt vara på väg till nästa aktivitet. att det är helt ok att det tar nästan två timmar att äta, duscha, måla tånaglarna och sätta igång en tvätt. utan någon som helst tidspress. visst kan det vara skönt att få vara bh-lös under kläderna. att vara naket osminkad.
att få 'slösa' bort en timme på att spana på bekantas-bekanta bilder på fejan och Insta.
att få landa i tankarna. dricka te och läsa en bok.
inte känna att jag måste blogga en massa för att 'prestera'. att jag inte behöver be eller läsa Bibeln just precis nu utan kan vara nära Gud ändå. i andetagen, luften jag andas. i tankarna. i lugnet. friden.
umgås med mig själv och mina egna tankar och inse att det är inte så farligt ändå. att jag inte blir knäpp av det. snarare ganska klok....
.... inse att det är helt ok att drömma stort.
jag har varit ensam hemma en lördagkväll och typ njutit av det.
det ni!
nu: tidig läggdags. sovlarmet har ringt två gånger redan, haha. uppstig 05.30. jobbet, som jag, ofta, älskar.
jag var rädd för att vara ensam. framförallt var jag rädd att vara ensam på en lördagkväll. för det var ju då 'alla andra coola människor' gjorde en massa häftigt roliga saker. det kändes just.... ensamt att vara ensam på en lördagkväll.
idag:
jag känner den där välbekanta lilla antydan till panik när jag cyklar hem från gymmet efter jobbet. 16.30. och jag har inte en enda plan för kvällen. hur ska jag få timmarna att gå? ska jag höra av mig till nån så jag slipper vara själv?
det första jag gör när jag kommer hem: spotify på högsta volym på mobilen. pillar lite och kollar Instagram. sätter på datorn. och Tv:n. och plockar fram en bok. så: jag ser på Tv samtidigt som jag sitter vid datorn, äter, sms:ar, lyssnar på musik och läser en bok.....
...heey vaddå rädd för tystnaden och sysslolösheten.
multitasking-lite-för mycket-kanske.
men jag lugnar mig.
inser: nä, jag måste inte höra av mig till nån, måste inte göra något. har träffat folk, ofta flera stycken, varje kväll och dag denna vecka. kanske kan jag erkänna för mig själv att det är lite, lite skönt att vara ensam ett tag. fastän det är lördagkväll.
visst älskar jag att ut och skoja med tjejerna på lördagkvällen. middagar och bubbligt. visst tycker jag om att kolla film med vänner, fika snacka prata. visst tycker jag om att ut och gå med sällskap. visst längtar jag efter att mysa med Mikael.
MEN ibland kan det nog vara bra att inte ständigt vara på väg till nästa aktivitet. att det är helt ok att det tar nästan två timmar att äta, duscha, måla tånaglarna och sätta igång en tvätt. utan någon som helst tidspress. visst kan det vara skönt att få vara bh-lös under kläderna. att vara naket osminkad.
att få 'slösa' bort en timme på att spana på bekantas-bekanta bilder på fejan och Insta.
att få landa i tankarna. dricka te och läsa en bok.
inte känna att jag måste blogga en massa för att 'prestera'. att jag inte behöver be eller läsa Bibeln just precis nu utan kan vara nära Gud ändå. i andetagen, luften jag andas. i tankarna. i lugnet. friden.
umgås med mig själv och mina egna tankar och inse att det är inte så farligt ändå. att jag inte blir knäpp av det. snarare ganska klok....
.... inse att det är helt ok att drömma stort.
jag har varit ensam hemma en lördagkväll och typ njutit av det.
det ni!
nu: tidig läggdags. sovlarmet har ringt två gånger redan, haha. uppstig 05.30. jobbet, som jag, ofta, älskar.
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar