Igår hade SJ kunnat förstöra min dag rätt rejält. På en sån liten fjuttpetitess som sträckan Falun-Borlänge. Men då glömmer man att jag har Gud på min sida. Så nej, det löste sig inte av en slump. Det löste sig för att någon gillar att ha ett finger med i spelet ibland. Kanske för att vi ska komma ihåg att vara tacksamma och inte ta saker förgivet.
Så: efter lite panik, andan i halsen, språngmarsch, en kort hjärtlig bekantskap med Mora-André & Görel från Göteborg och hennes föräldrar, hjältarna för dagen!, så kom jag ändå fram. Till Örebro. I tid.
Och glad och tacksam för det var jag (det innebär väl att Han däruppe också tyckte det var rätt och riktigt och viktigt för mig att komma dit ;) ). Och dagen var bra.! (punkt slut för det tillhör den del av ia som fortfarande har lite integritet och privatliv kvar.)
kärlek! /ia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar