girls just wanna have fun

-

så, nu börjar det äntligen bli dags att avverka min 23-års present: startplats i tjejvasan. Så här kommer ett renodlat skidinlägg ;)

När, var, hur: Imorgon, 10.00, i startled 3, startar jag (och mamma!) våran färd från Oxberg till Mora = 30km på skidor ska avverkas. Jag har startnr 3262 och man kan säkert följa via sms eller kolla upp på datorn hur det går - hur man gör får intresserade ta reda på själv, står säkert på www.vasaloppet.se
Antal åkare: Ca 10 000 (!)
Vallateam: Min eminenta fader.
Mitt mål: Först och främst att förbättra mig från förra året. Då åkte jag på 2h 37min och kom på plats 621. Skulle en ev. förbättring dessutom leda till att jag seedar upp mig till ett bättre startled till Vasaloppet nästa helg skulle det vara kanon! Men det tar jag som en bonus i så fall. Delmål två som jag ju bara måste klara: spöa morsan. (sen är ju allt såklart ganska beroende av vilket före det är)
Min känsla, fysiskt: Jag drog ju på mig en förkylning förra veckan som har gjort att jag inte åkt skidor på snart två veckor, och tyvärr är jag fortfarande lite rosslig och slemmig i halsen. Men annars känns det bra, jag är åtminstonde sugen på att åka. Träningen detta år har sett annorlunda ut än förra året, fler mil i kroppen, fler längre pass, så jag vet att mina skidåkarmuskler är bättre tränade i år än förra året, och förhoppningsvis även bättre teknik. Däremot har jag inte alls kört lika många fart och tempopass, varken i skidspåren eller på Friskis, så jag är osäker på flåset, kan mycket väl ha sämre kondis än för ett år sedan. På plussidan: Jag har inte järnbrist i år, och jag har ny, bra, proffsig (snygg!) utrustning :)
Min känsla psykiskt: Mycket bra! Jag är avslappnad, har inte alls samma prestationsångest som inför förra gången. Dels beroende på att jag vet vad jag har att vänta mig, jag vet att jag absolut klarar att åka 3mil skidor, om inget oförutsätt händer. Eftersom jag ska åka stora Vasan är det här ju bara ett delmål, en liten kul grej. Jag känner heller inte någon press utifrån att prestera, jag är inte rädd för att misslyckas, jag VET att mitt värde inte sitter i om jag klarar av målet jag satt upp (att jag vågar gå ut såhär med ett tidsbestämt mål så alla kan se det är ett framsteg - förr hade jag varit så rädd att misslyckas och känna mig dålig att jag inte hade gjort det). Men: ingen annan har rätt att säga ett dugg om min prestation i skidspåren. Det är JAG som bestämmer om jag ska vara nöjd eller inte, och jag vet att jag kommer göra mitt bästa och då kan man också vara nöjd med det.
Samma med Vasaloppet, ingen annan har rätt att klandra mig om jag inte skulle klara mig igenom hela vägen. Jag är stolt över att överhuvudtaget ha vågat mig på den här utmaningen. För det har varit tufft.

halleluja vilken mycket sundare syn jag har på tjejvasan 2012 än 2011. Det är väl bra :)

kärlek! /ia.