onsdag 23 februari 2011

You’re on your way now, aren’t you babe?

Jag lider nog av någon sorts cellskräck. Eller rädsla (jag som brukar nästan-skryta över att jag inte är rädd, men men). För när jag duschar så klarar jag inte att dra för draperiet eller stänga toadörren. Det måste vara öppet så att jag kan kolla ut i hallen när jag duschar. För OM någon skulle komma in (ja, jag har ju naturligtvis ytterdörren låst, men ändå…) så ser jag ju i alla fall personen. För det är ju skrämselmomentet man är rädd för. Att någon är utanför duschdraperiet utan att man vet om det, eller att någon är i lägenheten utan att man vet om det, det är ju DET som skrämmer. Resultat: en väldigt blött badrum.

Och på tal om cell. Idag var det cellprovsdags. Alltså = dags att inse att man typ är gammal som gatan. Man ska inte ha mens när man tar provet. Gissa vem som lyckas pricka in det precis en timme innan? Bra jobbat ia.

Och förlåt såna som inte tycker att man ska prata (okej skriva) om att duscha och mens och sånt i en blogg. Eller prata om det överhuvudtaget. Men jag tycker det är tråkigt att vara pryd. Eller hur Madde & Arvid (som var de på Betel som var mindre sex och intim-pryda än mig, visst? ;) ) Sånt hör ju till livet liksom.

Livet ja. Igår hade jag en sån där bara-glad-av-ingen-speciell-anledning-dag. Tacksam över att få vara vid liv. En dag när Gud känns nära och inte långt bort. Fast jag tror Gud är lika nära precis jämt. Det är bara det att jag inte alltid är det. Springer bort, springer vilse, stressar förbi med blicken i marken. Hade en jättefin skidtur, det gick ganska bra och jag bara njöt av att få vara ute i oerhört vacker vinternatur. Fast mycket tror jag det berodde på den oerhörda frid jag fick när jag hittade en Taizé-skiva på Spotify som fick gå på repeat hela förmiddagen när jag pluggade. Och jag minns när man nån gång ibland gick på sinnesrogudstjänster i Bjursås kyrka. Säga vad man vill om Svenska kyrkan och deras politik, men själva kyrkorummet, akustiken, konsten, det gammeldagsa som gör att man känner nån sort historisk högtidlighetsanda… Whatever, jag vill åka till Taizé nån gång. (Det är ett kloster i Frankrike).



gamla fina Bjuuuuuuurs-körka



Det var igår. Idag är ja ett fån. Igen. Men det gör inget. (Och sugen på att supa är jag också. Men såklart gör jag inte det. För det är inte vad jag vill egentligen.)

Gonatt
/ia.

2 kommentarer:

Arvid sa...

Word!

Anonym sa...

Jag gillar att läsa vad du skriver! och jag gillar dig som skriver! Nu är du ute i spåret, eller kanske i mål. Hoppas du är glad och härligt trött:) Kramar från Sara (som också vill åka till taize någon gång:).)