Oh my little girl

'
Jag börjar ju bli gammal. Gammal och vis (eller?) så nu ska jag dela med mig av nåt klokt jag kommit på efter 22års tänkande och erfarenheter;

Har lärt mig att man nog måste försöka tänka såhär:

När föräldrar tjatar hundra gånger när du ska ha bilen att det är halt och att du ska köra försiktigt, så är det INTE för att vara dryg och tjatig, utan för att de är så rädd om dig och absolut inte vill att du ska råka ut för någon olycka.

När föräldrar tjatar några gånger alldeles för mycket om att du inte ska gå själv hem och att du ska vara försiktig när du är ute, när de inte alltid verkar så himla förtjusta när du ska ut på fest så är det INTE för att de inte unnar dig att ha kul utan för att de bryr sig om dig och inte vill att du ska bli utnyttjad, skadad eller hamna i någon skit.

När föräldrar tjatar, tills öronen vill trilla av, på att du måste äta ordentligt, inte träna alldeles överdrivet mycket, att du måste äta efter att du tränat och att du ska unna dig att äta godsaker så är det inte för att vara elaka och göra dig till en övergödd julgris, utan för att de vill dig ditt bästa, att du ska ha ork och energi, inte bli sjuk och ha en sund självbild.

Ja, så måste man nog tänka för annars blir man ju totalt GALEN! Men om man kan förstå att de faktiskt gör allt av kärlek och inte av illvilja, så kanske man kan ta allt det här tjatet lite bättre. Right?


(och alla föräldrar därute, visst är det såhär? Please säg att det är sant, för annars blir ju hela min smarta teori och överlevnadstaktik förstörd…)

/ia.