ord.

Jag ville inga brustna hjärtan, inga slitningar i blodet…

Idag har jag blivit 2700 kr fattigare. Och ett Friskis-kort rikare. Dyrt kanske nån tänker. Jaja, men tänk då att jag kan träna nästan i princip hur mycket jag vill ( i alla fall NÄR jag vill) i ett helt år framöver. Göttans! Och tänk t.ex. vad mycket pengar människor lägger på att ha bil. Och jag har ingen bil. Då är de ju hälsosammare med Friskiskort, right?

Idag har jag varit i kyrkan också. Finns så många där att se upp till. Jag älskar att få ha gemenskap med äldre (och visare) människor. Gamla människor är vackra! Och jag älskar den blandningen av alla åldrar som finns i en församling. Man får liksom se så många fler sidor av livet då. Som en stor familj. Och det är precis vad jag behöver och längtat efter tror jag. Vuxna förebilder.

Andra som jag ser upp till: Marcus Birro och Lars Winnerbäck. De vågar liksom röra vid vemodet. Och skriver fantastiska texter om det.

FÖRLÅT är ett fantastiskt ord. Som kan göra så stora grejer med människor. Kan förändra och förvandla. Om det är äkta, och på riktigt. När en person, som står mig nära, för några veckor sen sa ett väldigt, väldigt uppriktigt och menande förlåt till mig för en sak som hade såret mig mycket så var det helt omöjligt att hålla tårarna tillbaka. Som om en sten av uppdämd ilska fick rinna av. Gammal bråte och skit som man försöker lägga bort. Och då underlättar det så, så mycket med det där lilla ordet. Och det känns faktiskt som vår relation varit bättre sen dess. Man borde våga använda det ordet oftare. Våga be om förlåt när man sårat någon. Men också våga säga vad det är som sårat en, för annars kanske den personen inte har en aning om det.
(okej, dagens moralpredikning à la hon som tror hon lärt sig massa om livet redan vid 21 år slut för idag.)

Jag har tjuvstartat skolan, som egentligen börjar imorrn, och sett lite föreläsningar om psykiatri och läser nu om depressioner. Deppigt? Nä, inte alls. Bara sjuuukt intressant. Tycker jag. Kanske är där jag har mitt kall, vem vet.

/ia.