Hade tänkt skriva det här inlägget innan jul men annat kom emellan (jul ju!) så det kommer här.
Vill ni veta vad jag tänker? Jo, att man inte ens behöver vara med i den där tävlingen 'vem har lyckligast familj på julafton'. Man behöver inte lägga ut par-selfies som bevis på att man har ett bra förhållande (men får göra det förstås!) eller skicka glada God Jul- hälsningar till alla man känner, eller inte känner, på facebook och så (men får såklart göra det också om man vill, det är ju en trevlig gest ju!).
Men det kanske mest chockerande av allt: Man behöver inte vara varken lycklig eller lyckad på just jul. Det känns så himla prestationsinriktat på något sätt, och den där 'lyckan' måste ju absolut visas upp för omvärlden. Eller?
Det finns ju liksom 364 andra dagar om året som man också kan ha ett bra familjeliv på, och om jag ska vara helt ärlig har jag hellre en bra vardag än en enda dag på året som ska vara superhypad till att-det-måste-vara-perfekt.
Nu kanske jag låter bitter men det är jag inte för jag hade en jättefin och lyckad jul med nära och kära. (Även fast det inte finns några bra bildbevis på det, hehe)
Och det finns ju såklart inget som säger att det inte går att vara superlycklig både på jul och alla andra av årets dagar också, men kan tycka att det känns som ett litet spel med fasader när man vet att säkert jättemånga bara vill visa upp den där jullyckan utan att egentligen känna den.
Och sen det där med att målet med livet (eller i alla fall för sociala medier) alltid är att vara glad, lycklig och ha kul, det kan ju också diskuterad. Måste alltid lycka vara målet och meningen med allt? Lycka är ju något så obeständigt, så flyende, något man inte alltid kan leva i, utan mer som ett tillfälligt ställe att vila på.
Kanske finns det andra värden att sträva efter, såsom att vara äkta, hjälpsam, försöka göra rätt, att kunna ge av sig själv för andras skull.
Typ. Nu är det bara jag som filosoferar lite fritt.
Det här inlägget är liksom inte menat som en pik mot dem som lägger ut fina bilder i sociala medier, jag älskar själv att kolla på fina bilder, utan mer en PEPP till er som inte gör det, till er som inte känner er som den perfekta bilden av lyckliga familje-julen, till er som inte är de största fansen av högtidsdagar. Att det är HELT OKEJ också. Att det duger bra att vara lycklig några dagar om året och kanske inte just de dagar när förväntningarna är som störst utifrån på att det ska vara lyckat och trevligt.
Och som jag skrev i förra inlägget: Ge lite pengar till de som verkligen behöver det istället för att köpa de där nya prylarna hela tiden.
Det var lite jultankar från mig det.
Puss och godnatt,
kram och kärlek! /ia
Vill ni veta vad jag tänker? Jo, att man inte ens behöver vara med i den där tävlingen 'vem har lyckligast familj på julafton'. Man behöver inte lägga ut par-selfies som bevis på att man har ett bra förhållande (men får göra det förstås!) eller skicka glada God Jul- hälsningar till alla man känner, eller inte känner, på facebook och så (men får såklart göra det också om man vill, det är ju en trevlig gest ju!).
Men det kanske mest chockerande av allt: Man behöver inte vara varken lycklig eller lyckad på just jul. Det känns så himla prestationsinriktat på något sätt, och den där 'lyckan' måste ju absolut visas upp för omvärlden. Eller?
Det finns ju liksom 364 andra dagar om året som man också kan ha ett bra familjeliv på, och om jag ska vara helt ärlig har jag hellre en bra vardag än en enda dag på året som ska vara superhypad till att-det-måste-vara-perfekt.
Nu kanske jag låter bitter men det är jag inte för jag hade en jättefin och lyckad jul med nära och kära. (Även fast det inte finns några bra bildbevis på det, hehe)
Och det finns ju såklart inget som säger att det inte går att vara superlycklig både på jul och alla andra av årets dagar också, men kan tycka att det känns som ett litet spel med fasader när man vet att säkert jättemånga bara vill visa upp den där jullyckan utan att egentligen känna den.
Och sen det där med att målet med livet (eller i alla fall för sociala medier) alltid är att vara glad, lycklig och ha kul, det kan ju också diskuterad. Måste alltid lycka vara målet och meningen med allt? Lycka är ju något så obeständigt, så flyende, något man inte alltid kan leva i, utan mer som ett tillfälligt ställe att vila på.
Kanske finns det andra värden att sträva efter, såsom att vara äkta, hjälpsam, försöka göra rätt, att kunna ge av sig själv för andras skull.
Typ. Nu är det bara jag som filosoferar lite fritt.
Det här inlägget är liksom inte menat som en pik mot dem som lägger ut fina bilder i sociala medier, jag älskar själv att kolla på fina bilder, utan mer en PEPP till er som inte gör det, till er som inte känner er som den perfekta bilden av lyckliga familje-julen, till er som inte är de största fansen av högtidsdagar. Att det är HELT OKEJ också. Att det duger bra att vara lycklig några dagar om året och kanske inte just de dagar när förväntningarna är som störst utifrån på att det ska vara lyckat och trevligt.
Och som jag skrev i förra inlägget: Ge lite pengar till de som verkligen behöver det istället för att köpa de där nya prylarna hela tiden.
Det var lite jultankar från mig det.
Puss och godnatt,
kram och kärlek! /ia
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar