måndag 23 februari 2015

Sjukt otippat, sjukt glad

I helgen har jag jobbat, tränat lite, träffat tjejerna, myst med Mikael och sånt, så någon tid för bloggning har inte riktigt funnits.

Och ja, sen igår var jag efter jobbet med och hjälpte till lite på Centrumkyrkans café, en del av VM-kyrkan Falun.

Där hände något häftigt/märkligt/sjukt otippat som gjorde mig SÅ glad, och ganska pirrig.
En klasskompis från gymnasiet, som jag inte sett sen dess, alltså på ca åtta år, kommer in i kyrkan. Jag blir lite paff, vi känner igen varandra och börjar prata, hon frågar om jag brukar gå till kyrkan och så. Av det jag minns av denna person sen gymnasiet är hon en av de mest otippade jag skulle träffa i en kyrka, men det visar sig att denna tjej blivit kristen för nått år sen och nu pluggar till pastor (!) (Och dessutom går på samma skola i  Stockholm som där jag gjorde mitt bibelskoleår - vilket sammanträffande!)
En riktigt festig och flummig, men sprudlande glad tjej som nu strålade ännu mycket mer än förr, med en mogenhet och ett djup som inte funnits där förut.

Och just att det är så otippat gör mig SÅ glad, för det visar liksom på Guds storhet, att han kan göra så mycket mer än vad vi kan tänka. Vi människor begränsar oss, har förutfattade meningar, har en sådan svag tro. Men Han tror på oss och han älskar oss och han kan göra saker som vi själva inte ens hade kunnat drömma om. (Och då menar jag ju såklart ännu större saker än detta!)
Men för mig var det en sådan uppmuntran om att Gud verkar så långt utanför de ramar jag begränsat honom till. Ingenting är omöjligt för Gud.
Och ingenting är omöjligt för den som tror.



Imorgon är jag ledig och ska gå min första, och eventuellt enda, dag på Skid-VM. Med förhoppning om att få heja fram Charlotte Kalla till ett guld, och med förhoppning att få uppleva den där fantastiska stämningen alla pratar om.

Kärlek! /ia

Inga kommentarer: